- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Elfte årgången. 1869 /
75

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

75

ningar och lidanden. Och när manas vi väl mera till deltagande
än då stora hemsökelser öppna våra ögon för den nöd, hvaraf vi
ofta på ganska nära håll omgifvas. Endast genom en sådan
bekantskap med lifvets allvar skall qvinnan förstå att rätt bruka
nöjet, och måste vi dervid alltid ihågkomma, att om hon i något
bör vara mannens lärarinna, så är det i denna svåra konst. Det
är här som hon eger i sin makt att förädla, att höja honom,
men som hon också kan, genom egen bristande finkänslighet,
förqväfva hans bättre känslor; här som hon i mannen kan skapa
sig en bundsförvandt i det godas tjenst, men äfven göra honom
till en medbrottsling i glömskan af de heligaste pligter. Hvem
ansvarar oss dock för att samma unga qvinna, som ej djupare
lärt sig att fatta nödens suckar än att hon utan minsta oro i
sinnet, för tillfredsställandet af eget nöje, kan dansa ihop några
riksdaler åt andras i hunger qvidan de barn, icke sjelf, en gång
blifven mor, hänförd af de verldsliga nöjenas för ett så illa
od-ladt sinne farliga makt, skall lemna sitt eget barns sjukbädd för
att söka ny näring för sitt begär efter förströelser. Kan detta
blifva frukten af denna vana att ständigt utvexla lifvets stora
allvar i förlustelsernas haltlösa småmynt, och måste hvarje
besinningslös förströelse i sin mon dertill bidraga, då hafva vi sannerligen
med sjelfva vår prisade barmhertighet skapat ett större ondt, än
det vi vilja förekomma. Ty bättre är dock att ett folk dör den
materiella hungerns död, än att själens och hjertats armod skall
lägga det i en andlig dödskamp.

Ej är det genom att i en nödställd och njutningslysten tid
uppfinna ständigt nya förlustelser, som man verkligen bereder den
rätta hjelpen. Det må synas vara ett nödvändigt medel att
äfven framkalla fåfängans och njutningslystnadens gärd i offerkistan;
men vi få ej glömma, att enkans med egen försakelse der inlagda
skärf har mera värde än de största summor som på sådant sätt
blifva samlade och att dessa gåfvor i månget fall endast utgöra
ett tillskott till den allmänna nöden, då de ej sällan blifva en
källa till eget framtida obestånd för gifvaren, som egentligen ej
gifver något, enär han omedelbarligen gör sig betald för sin gåfva.
Han gifver sina, kanske lånta penningar, men han gifver icke sig
sjelf. Det är dock denna gåfva, som vi äro öfvertygade att
Herren med dessa skickelser vill mana oss att för honom frambära.

Man skall säga att åtminstone de, hvilka offra sin tid för
alla dessa mera ansträngande sällskapsnöjen, som nu så ofta af
dylik anledning föranstaltas, gifva sig sjelfva. Men äfven om vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:19:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1869/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free