Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
Dermed räckte han henne ett papper. Hon studsade — det
innehöll ej de vanliga kabbalistiska tecknen — hon kunde läsa —
ja hon förstod det. Det lydde som följer:
R. »Tag kusin Mark med dig till kyrkan och blif ju förr
desto hellre hans lyckliga maka. Gud välsigne dig!»
Jolin Dendy,
Med. D.
Det var det första och sista recept af doktor Dendys hand,
som icke var skrifvet på latin.
Då han kom hem satte ban sig till skrifbordet, i det. han
tänkte: »Nu bör jag kunna fullborda min afhandling. Det är
också hög tid, att dömma af det sista jag lärt oin mitt
älsklingsorgan. Jag vet nu att menniskohjertat i sig sjelft är endast ett
svagt, bräckligt och oroligt verktyg, samt att det gifves ett
hjert-lidande, för hvilket ingen bot finnes i hela farmakopéen. — Dock!
skam den som genast ger allt förloradt!» Och härmed skref han:
»Arbete — strängt arbete för andra botar månget lidande;
och skulle det ej böta, skall det dock hindra patienten att tänka
på sitt onda.»
Den lilla berättelsen, hvilken vi här helt fritt återgifvit ur
minnet, står att läsa i Cassels Magazine för 1868 och är ett
godt bevis på huru en skicklig hand kan inom en liten rymd
inlägga en hel verld af goda och styrkande tankar.
Smaaskizzer fra en Islandsreise i Sommeren 1867, af Benedicte.
Kjøbenhavn, 1869.
Hvem har ej ännu på gamla dagar nog mycket af barnet, i
sig, för att glädjas då man vid julen mottager ett paket med
utanskrift af okänd hand? Yi kunna åtminstone för vår del icke
frånsäga oss denna svaghet. Med glad undran mottogo vi
således förliden jul ett sådant der hemlighetsfullt paket; bröto
skyndsamt förseglingen, uppvecklade omslagen och stannade först då
vår blick träffades af följande rader, tecknade med en rask, men
dock om fyllig mjukhet vittnande hand:
»Jeg sender Dem en Bog, en ganske lille;
Den be’er om Hus og Ly og Øine milde.
Den hilser Dem fra en beslægtet Aand,
Der gjerne knytted med Dem Venskabsbaand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
