Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
att det satt hårdt för mor att hålla oss vid makt. Men från
den tiden fick jag så mycket mer förstå det. Skulle det borgas
en jungfru grädde och för tre skilling skorpor på mjölkmagasinet;
eller skulle det- köpas hem kaffe och socker från kryddboden eller
smör från hökarboden eller bröd från bagareboden, alltid var det
jag som skulle verkställa uträttningarna.
Jag glömmer aldrig den gången, då jag måste gå till en
slägting med ett bref, hvari mor bad att få låna 50 R:dr. Jag visste
så väl hvad det gällde att få låna de penningarna. Jag sprang
hela vägen med hjertat i halsgropen; aflemnade mitt bref med
en viss tillförsigt; men fick endast ett bref utan penningar till
svar, och grät hela vägen hein.
Jag har också aldrig kunnat glömma den dagen, då min fars
forna husbonde, justitierådet, kom till mor och fordrade betalning
för den skuld, hvari hon satt sig hos honom vid auktionen efter
far sex år förut. »Frun har nu fått bättre vilkor,» hörde jag
honom säga (mor hade då fått sin årslön höjd från 100 till 125
R:dr Rgs), »och jag har sålunda anledning tro frun kunna göra
rätt för sig.»
Jag minnes icke hvad mor svarade, men hvad jag minnes,
det är, att hon grät hela dagen och att vi barn, som alltid,
gräto med.
Under sådana förhållanden hade mor en dag — jag var då
åtta och syster sex år — satt oss i annan skola. Styresmannen
för inrättningen, vid hvilken mor var anställd, ville visserligen
att hon skulle låta oss barn intagas der för att lära
handaslöjder, bli dugliga menniskor och kunna få både mat och kläder,
som väl kunde behöfvas, då en portion ju var knapp nog för en
stor person och två små, såsom jag minnes han tillade. Men mor
ville icke; kanske tyckte hon det vara hårdt, att vi skulle
räknas bland vanvårdade, då hon ju alltid hade vårdat sig väl om
oss. Alltnog, hon ville icke, och, fastän hon dermed ådrog sig
styresmannens ovilja för sin högfärd, satte hon oss i annan skola.
Jag vet icke, om hon hade någon annan afsigt dermed, än att
vi sålunda skulle komma ifrån inrättningsbarnen, och i sådant
fall skulle möjligen styresmannen kunna anses hafva haft rätt.
Men jag tror, att den moderliga instinkten föreskref henne
hennes handlingssätt, och jag tror också, att hon aldrig fick skäl
att ångra sig. Det höll imellertid på att gå illa för oss strax
i början. Intagningen i den nya skolan gick förträffligt. Men
en dag några veckor senare hölls upprop i skolan för inbetal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
