Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
Sina ämnen hemtar Hostrup, såsom vi sett, ur det dagliga
lifvet. Der detta ej ger honom stoff nog, trotsar han alla
regler och griper dristigt och fritt in i sagans förtrollade verld,
blandande det hvardagliga med det öfvernaturliga på ett sätt,
som ytterligare förstärker löjet eller stegrar allvaret i
framställningen. Sina karakterer tar han, hvar han finner dem, ur
studentverlden och folklifvet, ur den fina, den lärda eller den
politiska verlden. Med några få drag låter han dem sedan
skildra sig sjelfva. Så målar sig storbonden (i »En Nat
mellem Fjeldene») lifs lefvande, endast genom sitt frieri: »Jeg er
Stortingsmand og jeg maa kave en til at bestyre mit lilius, mens
jeg reg jer er gamle Norge. Derfor vil jeg göre din Lykke»;
likaså Grønholt (i »Mæster og Lærling») med orden: »Ja
Sandheden — det er en meget god Ting. Men i det praktiske Liv
maa, man virkelig ælske den med Maade, saa at man ikke
derover negligerer sin egen Fordel.» Luise Varbjergs hela väsende
ligger afslöjadt i den första tanke, som vaknar hos henne,
sedan lion gifvit bort sitt hjerta åt den förmente grefven: »Gud,
hvor jeg er lykkelig, og hvor Emma Juul vil blive misundelig.»
Charlotte Lupin (i »Mæster og Lærling») förråder sitt innersta
jag, då lion midt i hänryckningen af den första
kärleksförklaringen utbrister: »jeg vilde dog gerne vide, hvad de studerer —
hvad de egenlig vil være.» Den lärda verlden representeras
ypperligt af magister Glob, (i »Soldaterlöjer») då han inleder sitt
frieri med en historisk undersökning af de gamles jungfrubur.
Den lärde dilettanten och den lärde ex professo i
»Feriegje-sterne» tillhöra samma kategori. Den sednare analyserar sig
ypperligt sjelf, då han tror sig gifva en analys af det qvinliga
väsendet: »psychologisk betragtet, säger han, frembyder Kvinden
et meget interessant Fenomen. Vistnok staaer hm tilbage i
stringent Tænkning; men en umiddelbar Genialitet, der er höj st
be-fruktende for den mandlige Tanke, kan man ingenlunde nægte
hende. Mästerliga äro doktorn såsom den medvetna och
kammarrådet såsom den omedvetna karrikatyren af den spränglärde
herrn. Yill man nu på spetsen af denna skenvishetens lefvande
ärestod, bildad af magister Glob, kammarrådet och professorn,
ställa den ännu af skenet blott lindrigt anstuckne Sören Torp,
siger hun vil vise at hun er lige saa god Skandinav som Damerne inde i
Kjöbenhavn». — »Skandinav! Er de gal, Skolemester?» ryter presten.
Skolmästaren bedyrar förskräckt, att det icke är händelsen. Ungdomen är lätt
förblindad, menar presten, »men de Skolemester — de maae skamme dem
som en Hund.» — »Ja naar Deres Velæreværdighed befaler —» etc. etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
