Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
34. Ella vid Wastusjaur.
Solen strålar vid himlens rand. Fjellarna skimra blekt röda.
Snön ligger öfver fältet, lätt och fin som det första fjunet på
en ung-rens bröst. Luften är mild och ljuflig, snön knappt
knarrar under foten.
Folk har samlats från många håll. Liflig är rörelsen på
fältet. Männen köpa och sälja. Qvinnorna deltaga lifligt i
afhand-lingarna. Ynglingarne bortföra de med perlor och tofsar prydda
renarne. De unga flickorna stå småmysande och undra öfver,
huru det dock finnes så förunderligen mycket folk i verlden.
Der kommer en ung flicka. Se huru praktfull hennes drägt
är! Röd som eld lyser på långt håll den granna mössan.
Silfver pryd n ad er n a klinga. Den ståtliga drägten skiner i den
grannaste scharlakansfärg. Ingen annan på hela marknaden har
så dyrbara och så många silfverbeslag på bältet.
Alla ynglingar fästa ögonen på henne. Hvem skulle icke
vilja ur sin flaska bjuda åt henne en välfägnad; men stolt
tillbakavisar hon de flesta. Endast få hedrar hon med att till
sina läppar föra flaskan, med en rörelse, som om hon skulle
smaka deraf.
Ingen annan flicka är fager som Ella. Ingen har så röda
kinder, ingen så glittrande sinå bruna ögon, som hon.
Småningom blir det stillare på fältet. Här och der sofva
redan på drifvan goda vänner sida vid sida. Andra vandra
ännu omkring och dela vänligt med sig ur flaskan, som sällan
hinner stickas tillbaka i barmpåsen innan den ånyo anlitas, ty
alla hjertan äro nu så varma och välmenande. Gummorna sitta
på snön, fröjdande sig åt marinernas välvilja. Endast hos
handelsmännen går handeln numera lifligt, flaskorna fyllas ideligt.
Gamle Sompo har vaknat. Han köper åter hos
handelsmannen af den rara drycken. Han är rik. Snål säges han vara,
men vill han vara hederlig, så nog liar han råd dertill. Han går
omkring på fältet. Han söker någon. Tittar noga på qvinnorna,
men skakar på hufvudet. Vänder omkring en sofvande. »En
tår, brudmoster!» och så vänder han henne tillbaka, näsa mot
näsa med hennes grannqvinna. Men huru han spejar och huru
han spanar, den röda mössan och scharlakansklädningen ser han
ingenstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
