Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
upptogo mitt sinne, då jag med innerligt deltagande fästade mina
blickar på de små — hvarföre saknade jag i detta ögonblick
mod att meddela dem till vår ädle vän?
* Men tiden står aldrig stilla och den sjunkande solen bådade,
att äfven denna i så många afseenden solljusa, angenäma och
minnesrika dag nalkades sitt slut och manade till uppbrott.
Vänliga afskedsord och välönskningar utbyttes, ännu några helsningar
med hand och ögon vexlades, det unga paret, dess
blomster-omkransade hem försvunno för våra ögon, och vagnarne rullade
raskt framåt på väg till Bourges. Det var sent, då vi hunno
dit, och den mörkblå himmelen glänste af tusentals stjernor, som
tycktes vänligt nedblicka på den lilla atom i den omätliga
skapelsen, hvilken vi kalla vår jord, och som, så liten den än är i
det stora hela, likväl i våra ögon innesluter så oändligt mycket.
Afskedstimman slog och vi tryckte än en gång handen på den
dyrbare vän, som vi på så kort tid lärt oss vörda och älska, på
hans värdiga maka, den hulda deltagarinnan i hans arbete och
mödor, och på hans unga dotter, som ännu liknade en ljuf
vårdag af idel löften och förhoppningar.
Efter att under ett par dagar hafva fått smaka hela sötman
af ett lyckligt familjelif, kändes det rätt torftigt och kyligt att
ånyo söka sig tak öfver hufvudet i ett hotel, der allt,- både
com-fort (om det finnes någon) och välvilja, måste uppvägas med
klingande mynt, men — ainsi va le monde. Besöket vid la
Colonie agricole jpénitentiaire du Val-d’ Yevre och bekantskapen med
den älskvärda familj, hvars namn alltid skall förvaras i samband
med denna stiftelse, blir dock alltid ett af mina skönaste och
käraste minnen från la belle France.
Innan jag tager afsked af min läsare, känner jag liksom ett
behof att meddela honom några tankar, som trängde sig på mig
vid återkomsten till fäderneslandet, då jag på jernvägen från
Malmö genomilade vidsträckta, ouppodlade, glest bebyggda
marker, då jag från flera håll hörde talas om armod och brist,
förökade genom gäckade förhoppningar om en god skörd, då jag
återsåg dessa skaror af tiggande män, qvinnor och barn, hvilka
sedan många år tillbaka öfversvämma vårt land, liksom ett hån
mot alla de allvarliga bemödanden, som under de senaste
decennierna hos oss blifvit gjorda i flerfaldiga riktningar, for att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
