Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
om Akteon, som en gång öfverraskade den kyska gudinnan i
badet och till straff derför blef förvandlad i en hjort och
söndersliten af sina egna hundar. Så går det ock med den, som
förgriper sig på renhetens och helighetens idé. Med sin renhet offrar
han sin mensklighet, han blir ett af sina egna lidelser jägtadt
och omsider sönderslitet djur.
— Då har du väl också tänkt på historien om Endymion?
— Ja, min far. Du skall få höra, hvad jag tänkt. Hvad
som icke hade lyckats för Akteon, att blifva älskad af gudinnan
eller att ostraffadt få älska henne, det lyckades Endymion. Men
gudinnan var då icke längre den jordens vildmarker
kringstföf-vande Artemis, hon var den milda Selene, som fått sin plats på
firmamentet. Det sägs, att Selene kysste deri sköne ynglingen;
men det skedde endast då han sof, uttröttad af jagtens mödor.
Härom hafva mina tankar varit följande. Att, i likhet ined hvad
Akteon gjorde, nalkas det rena och heliga, iklädt ändlighetens
former, och förälska sig i dessa, det sker icke ostraffadt: det
rena och heliga vill älskas för sin egen skull, ej for de från
ändligheten lånade former, i hvilka det uppenbarar sig. Först då
låter sig idealet ostraffadt sökas och vinnas, när det för oss har
sin plats i de himmelska regionerna och sålunda är upphöjdt
öfver ali tillblandning af jordisk art. Och såsom Endymion sof
efter jagtens mödor, när Selenes kyss berörde hans läppar, Sa
skänkes renhetens och helighetens kärlek endast åt den, som,
efter ärlig och segrande strid mot de låga, jordiska och djuriska
begären, drager sig tillbaka från den yttre verlden och i stilla
sjelfbegrundning öppnar sin själ för himmelska inflytelser. Så
har jag tänkt, min fader, och jag har bedt till den höga gudinnan,
att hon ville göra mig ren såsom Endymion; men jag fruktar, att
jag mera liknar Akteon, ty jag älskar väl det rena och skära,
men jag kan ej skilja det från dess jordiska omhölje. Min
Selene — tillade ynglingen dröjande — bär alltför mycket
menskliga drag. Hon liknar mycket min moder, sådan det bleka
minnet afmålar henne; men hon liknar äfven en annan... min far,
hon liknar Arete.
Adeimantos ansigte blossade, när han efter denna bekännelse
gömde det vid sin faders bröst.
— Min son — genmälte denne, i det han kysste honom på
pannan — den stund jag här upplefvat har gjort inig på en gång
lycklig och förskräckt. Hon har gjort mig lycklig, ty jag finner
att det är sannt som Damis från Niniveh, den store Apollonii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
