Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
— Då hade hon ju blifvit jordisk?
— Ack ja, min far, det är min olycka.
— Du svärmar, gosse. Detta är kanske endast sväfvande
drömmar, som gå öfver, när du blifvit man. Du måste blifva en
man, min Adeimantos.
— Ja, min far, jag måste blifva en man.
— Lofva mig det.
— Ja, jag lofvar det.
— Yi måste nu gå hem; qvällen är långt framskriden. Kom.
— Låt mig dröja här ännu en liten stund, till dess månen
belyst äfven den der platsen mellan mig och den fjerde kolonnen.
— Hvarföre det?
— Slipper jag icke, att säga det?
— Gerna för mig; lofva mig blott, att du kommer sedan.
— Det lofvar jag. Men innan du går, ville jag gerna göra
dig en fråga.
— Jag hör dig.
— Hvilken författare är det, som talar om att ikläda sig
den nya menniskan, som är enligt Gud skapad i sanningens
rättfärdighet och helighet?
— Jag igenkänner ej dessa uttryck. De äro icke af Platon;
kanske äro de af Filon. Hvarföre frågar du mig så?
— Jag har läst dem någonstädes. Men jag hindrar dig, min
far, med mina frågor. Jag skall snart komma efter dig hem.
— Farväl, Adeimantos.
— Farväl, min far.
Paralos gick. Adeimantos kastade en lång blick efter
honom.
— O, min far — sade han halfhögt — hvarföre vågar jag
ej för dig säga och fråga allt, hvad jag ville, när det gäller min
moder? Hvarföre vågade jag ej visa dig detta underliga fynd,
som kanske skulle kunna lemna mig en ledtråd i det mörker, som
hvilar öfver min moders minne.
Adeimantos upptog från sitt bröst en liten gulnad lapp af
pergament med brända kanter, höll den mot det klara månljuset
och läste ännu en gång de honom redan välbekanta orden:
"Ikläden eder den nya menniskan, som är enligt Gud skapad
i sanningens rättfärdighet och helighet."
— O, min moder, min moder, del är din hand som insytt
denna lapp i bältet till min gossdrägt. Jag har ej drömt det.
Men hvad har du velat, hvad har du menat? Att jag skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
