Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag måste bort. Min pligt det är.
Blott än en gång min hjertans kär
Jag ville se, se om du vet
Min aldrig sagda hemlighet —
Vet att du är den hulda brud,
Jag länge bedt mig till af Gud;
Min sträfvans mål, min lefnads lif,
Min fröjd, mitt ljus, mitt väna vif.
Du ler — du tåras — du är min,
Och evigt, evigt blir jag din!
Nu blott en blick från själ till själ,
En kyss — en ros — och så farväl!"
Så sagdt och ined min tvillingros
Han ilar som en vind sin kos.
I bäfvan stum ännu jag står
Och vet ej om jag rätt förstår.. .
"Hans brud — hans hela lefnads lif —
Hans sträfvans mål — hans väna vif?"
Jag undrar hur du våga kan
Så säker vara, djerfve man!
Ej ord från mina läppar gått
Och dock min kärlek du förstått.
Skall jag väl harmas — bör jag det?
Dock nej — ett bättre jag nu vet.
Der är Guds hus. Dit in jag går,
Ber der ett tvåfaldt Fader Vår,
Ett tyst för dig och ett för mig,
Och går se’n hem min stilla stig.
Sist i min psalmbok lägger jag
Den ros, som du mig gaf i dag,
Och i mitt hjerta jublar smått
Att utan ord du mig förstått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
