Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
och till sin ytterliga förvåning upptäckt, att alia ben, som
innehållit märg, varit klufna på längden. Sammanställande
detta med den omständigheten, att, äfven bland nutidens
menni-skoätande vildar, märgen anses för en läckerhet, hvartill endast
höfdingen är berättigad, samt vidare med den, att alla de
påträffade benen tillhört qvinnor, barn och ynglingar—et pourquoi,
messieurs, parceque, nous autres, nous n’aurions probablement
pas été bien appétissants — kunde han ej frångå den
öfvertygelsen, att vara förhistoriska förfäder varit kannibaler.
En ganska liflig diskussion uppstod i ämnet och blaud de
omständigheter, hvilka af flere bland de närvarande
vetenskapsmännen anfördes, såsom iakttagna på skiljda orter, förekom
ganska mycket, soiu syntes bekräfta Springs åsigt.
Ett ytterligare bidrag till bestyrkande deraf, lemnade
professor Petersen från Hamburg, då han i en följande session
meddelade åtskilliga utdrag från gamla författares skrifter, hvilka
tyda på tillvaron af menniskoätande i Europa ännu under 3:dje
och 4:de seklen. lian tillade en förmodan, framkastad af fräulein
Mestorf, att beskrifningarne pä troll och menuiskoätare i många
af våra gamla folksagor just torde vara reminiscenser af detta
bruk.
Föredrag af riksantiqvarieu Hildebrand om stengrafvar i
Westergötland, af professor Fraas om lemningar af
inanunoth-djur i Schwaben och af don Tubino om stengrafvar och
fornlemningar i Andalusien åhördes alla med spänd
uppmärksamhet och stort intresse.
Den senare inledde sitt anförande med att omnämna, det
hans fädernesland ej vore så fremmande för de rörelser, hvilka
föra menskligheten framåt, som man i allmänhet antar. Det
spanska folket har med enthusiasm helsat vetenskapens nyaste
triumfer öfver traditionens fördomar. Ännu hafva dessa
sträfvanden visserligen inånga hinder att bekämpa, men ett folk, som har
så stolta historiska minnen att uppvisa, som varit Europas värn
mot islamismens framträngande, ocli som nu reser sig som en
inan för att bryta fördomens bojor och tillintetgöra sjelfva
spåren efter sin förnedring, sedan det framtett det sällsynta
skadespelet af en revolution med ringa blodsutgjutelse, förtjenar
dock det undseende, som väl höfves dem, hvilkas öfverlägsenhet
villigt erkännes — ord, som emottogos med allmänt bifall.
Men fruktande att uttrötta mina läsares tålamod, och
dessutom inskränkt af ett begränsadt utrymme, vill jag ej alltför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
