Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
i hållningens elegans och uppfattningens liflighet kunde mäta sig
med den sistnämnde, hafva dock hans grundliga kunskaper, hans
samvetsgranna forskningar och hans redbara, flärdfria väsen
förvärfvat honom högt anseende inom den lärda verlden,
vänskap och sympathi af alla, som närmare känna honom. lians
breda, höga panna vittnar om tankekraft, hans ögon om ett
välvilligt sinnelag och då lian med ett uttryck af oro och nästan
försagdhet i sina drag från kathedern helsade församlingen,
emottogs han med lifliga bifallsrop. Hans föredrag var i början så
lågmäldt, att det äfven för de närmast sittande knappast var
hörbart, men, allt efter som han sjelf värmdes deraf, blef det
tydligare och ledigare. När han under den derpå följande
diskussionen med Worsaae, rörande kjökkeninöddingarnes och
sten-grafvarnes relativa ålder — af Steenstrup anses de samtidiga,
af Worsaae såsom representerande olika kulturstadier, hvaraf
kjökkenmöddingarne det äldsta och minst utvecklade — allt mera
lifvades i försvaret för sin älsklingstheori, flöt äfven hans
föredrag lättare och uttryck felades honom ej.
En annan diskussion, som väckte den lifligaste
uppmärksamhet, var den, hvilken under den sista aftonsammankomsteii hölls
mellan Vogt och de Quatrefages, rörande den s. k. Darwinismen
eller de organiska arternas Öfvergång och i sammanhang dermed
menniskoslägtets gradvis skeende utveckling från ofullständig
till högre utbildning, en theori, hvilken sätter apan bland våra
förhistoriska förfader, och sora, af Darwin först uppkastad, af
Huxley vidare utförd, af Vogt säges drifven till sin spets.
Ett anförande af professor Vilanova, angående archeologiens
ståndpunkt i Spanien, vid hvars slut han förevisade fotografien
af en microcephal — en menniska med abnormt litet hufvud
och i följd deraf minimum af hjerna — hvilken såsom obotlig
idiot befinner sig pä ett spanskt dårhus, gaf Vogt anledning att
uppträda med påståendet, att dylika microcephaler skulle vara
en reproduktion af de urtidens varelser, från hvilka menniskan
härstammar. En grund för detta påstående ville han hemta
från analogien med åtskilliga af forntidens utdöda jättedjur, hos
hvilka han trodde sig finna en urform för hästen.
Dessa antaganden bestredos på det bestämdaste af
Quatrefages, som förklarade det vara ett högst godtyckligt
bevisningssätt att vilja påstå det vissa abnormiteter inom djur- och
nien-niskoverlden skulle betraktas såsom urtyper, under det andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
