Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
tror, att orn man toge frågan litet enklare och mera på sak,
skulle man komma sanningen närmare. Ilär blefve då endast
fråga om hvilka brister i qvinnobildningen nu visa sig märkbara
och huru dessa brister skulle kunna af hjelpas, utan att den sanna
i/vinligheten derpå går under, samt huru qvinnan skall kunna
vinna just det mått af vetande, som motsvarar hennes blifvande
kall i lifvet. För att kunna komma till detta mål, vill förfin
att qvinnan mera skall lyssna till sitt eget sunda omdömes röst
än till deras, hvilka så gerna vilja uppträda som hennes sakförare
i den ena eller andra riktningen.
Ingen lärer vilja neka, fortfar förfin, att hemmet är
qvinnans skönaste och naturligaste verksamhetsfält, men lika säkert
måste dock erkännas, att hon på detta område ännu mera
tillfredsställande skall kunna fylla sitt kall, om hennes andliga
väsende allt mera höjes och förädlas. Må vi gerna skänka åt
poesien och romantiken qvinnans uppgift att endast tjusa, att
sömma i silke och guld en bedårad riddares vansinniga bedrifter,
eller tåligt bära ett tyranniskt äktenskapsok; vår tid fordrar
af qvinnan, på samma gång den gifver henne större rättigheter,
att hon ock vid makens sida skall fylla högre pligter.
Villmannen verkligen i sin maka finna en hjelp, ett stöd, ett
förädlande sällskap, vill han i henne se en verklig moder för sina barn,
då måste han ock vara mera angelägen om att hon för denna
höga bestämmelse rätt danas. Men långt ifrån att låta detta
vara sin främsta omsorg, har mannen allt hitintills visat sig
synnerligt öm att i qvinnan bevara föremålet för sin lägre naturs
dyrkan, nästan afundsjukt undanhållit henne från alla högre
andliga sträfvanden, och om han ej likt turken stängt henne
inom ett harem, har han dock förvisat henne med sina intressen
till salongen, köket och barnkammaren. Denna krassa egoism
har straffat sig sjelf, ty i stället för att bilda sig en förädlande
medarbetarinna för eviga mål, har han danat en modedocka,
som mången gång låtit hela husets välfärd uppgå i det tomma
intet. Hemmet har för honom förlorat sin stora betydelse, sin
välgörande inverkan, och den qvinna, som ingått i
barnkammaren utan den hjertats och hufvudets bildning, som fordras för
att der rätt välsignelserikt verka, har lika litet kunnat fylla
moderns som makans kall.
Förf:n påminner derefter om den bristande arbetslust och
allmänanda samt det öfverhandtagande njutningsbegär, som gör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
