Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
för närvarande hafva starkaste afgång på den svenska
tokmarknaden. Uppmuntrad af publiken och belönad af lancets
högsta litterära auktoritet, är det ganska naturligt att P.
Thomasson med oförfäradt mod framgår på den en gäng inslagna
banan. A andra sidan råder bland folkets vänner en viss oro
för verkan af dessa matta, väsenlösa bilder ur ett folklif, som
förf:n, i trots af de bästa afsigter att vara och förblifva bonde,
dock ser ur halfbildningens synpunkt. Under detta haltande på
gränsen mellan den högre bildningens område, der lian ännu
känner sig främmande, och arbets- eller naturlifvet, der han
upphört att vara hemmastadd, har förfin, menar man, förlorat
spåret af sig sjelf. Det skefva ocli sväfvande i denna ställning
återverkar på hans eget skaplynne och derifrån på hans
skrifter, meddelande dem denna inre haltlöshet, denna, om man så
vill, menlösa, men dock i sina verkningar långt ifrån oskacliga,
karaktersslapphet, som gör att de njutas utan motstånd af alla
klassers negativa karakteren »Nå ja», mena andra, »hvad är
väl för ondt häruti? Folket skall väl något roa sig med, och
gör Pehr Thomasson sina läsare icke något godt, så gör han dem
åtminstone icke något ondt!» Denna ursäkt fick så mycket större
giltighet, i mån som den dåliga tidningslitteraturen, verkande på
de lägsta och föraktligaste lidelser hos den sämsta delen af
folket, tillväxte i omfång och inflytande. Andra strängare och
mera fordrande folkvänner mena dock, att redan det, att icke
göra något godt, är ett oförlåtligt fel hos en författare för folket,
samt att dermed följer på negativ väg lika mycket ondt, och
detta kanske af mera smygande och oåtkomlig art, än den
uppenbart dåliga litteraturen kan verka. Hvilkendera åsigten
som är den rätta, vilja vi här ej söka afgöra, ehuru vi ansett
frågan nog vigtig att böra i förbigående framhållas, just i
sammanhang med en företeelse af den passiva art, som Pehr
Thomasson. En motsats till honom finna vi i förfin till Agnes Tell,
med sina djerfva, skarpt utpreglade karakterskildringar och sin
frånvaro af all tendens, för att icke säga all princip, (se
Bröllopet i Bränna, Tatar nes Son m. fl.). Mellan Pehr Thomasson
och förfm till Agnes Tell står signaturen Götha, hvars berättelse
Landssoldaten onekligen är ett arbete ensamt i sitt slag, utan
alla belärande afsigter, likasom utan alla anspråk på konstnärlig
framställning, och dock frambringande en bild, som i
åskådlighet och naturtrohet söker sin like. Då Pehr Thomasson på
karakterslöshetens grund stomperar sina små moraliska genre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
