Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Jag vill göra läsaren bekant med en person, en nordisk
qvinna, på hvilken, så vidt jag kan finna af hennes egen utsago
om sig och sitt lif, det ofvan sagda skall kunna tillämpas. Denna
qvinna är Grefve Corfitz Ulfeldts maka, Leonora Christina
tf-feldt, en dotter af Christian IV af Danmark och Kirstine Munk’).
Af försynen stäld på den högsta samhällsplatsen maste hon dock
under sitt lif förnedras till den plats, hvilken anvisas samhällets
olycksbarn, nämligen fängelsecellen; men just här framstår hon
i rätt konungslig höghet, här visar hon hvilken qvinna hon var:
bunden, men dock fri, svag och värnlös, men dock stark och
segrande, det ena genom menniskor och uti sig sjelf, det andra
genom och uti Honom, som är mäktig i de svaga.
Leonora Christina, född den 8 Juli 1621, var faderns mest
älskade dotter, hofvets ocli Köpenhamns prydnad, hon var rikt
utrustad med andliga gåfvor, hade i förening med yttre skönhet
ett intagande väsende och stod på högsta trappsteget af sin tids
bildning. Danmarks historia har hitintills ingen qvinlig
personlighet att uppvisa, hvars minne af folket mera huldrikt bevaras
än just hennes2).
Vid 16 års ålder förmäldes den danska kungadottern med
rikets mäktigaste man näst konungen, Rikshofmästaren Corfitz
Ulfeldt, ocli invigdes då äfven till de olycksöden, hvari denne
äregirige verldsman neddrog henne. Det var icke pliktkänslan
allena, det var den mest hängifna kärlek, trohet och tillit, som
kommo Leonora Christina att uppoffrande följa sin till svåra
förbrytelser skyldige make under lians vexlande lif, och att
modigt söka försvara honom emot alla anklagelser. Under sina
stora lidanden visade hon en ovanlig själsstyrka, hon böjde sig
ödmjukt och tåligt för Guds skickelser — och hvad som i det
mörka fängelset liksom spred en skön glans öfver henne, var att
hon der led oskyldig; ty hon var aldrig för något anklagad och
dömd, hon älskade och trodde sin inan, se der, hvad som fördi
henne dit!
Icke många år efter det Ulfeldtska parets bröllop på
Köpenhamns slott började den högt betrodde statsmannens
anseende, i följd af giltiga orsaker, att mer och mer sjunka tills ban
slutligen förlorade äfven sin höge svärfaders ynnest ocli
förtroende. Då Fredrik III, Leonora Christinas halfbroder, besteg
’) Först vigd vid konungen till hans venstra hand, sedan förklarad för hans
äkta hustru.
2) Se företalet till "Leonora Christina Ulfeldts Jammers-Minde», sid. VII I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
