Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
följd af lamhet i tungan ej föra sin egen talan under hela den
tid — 14 månader — som denna rättegång varade1). Hans
ståndaktiga hustru, som utan tvifvel trodde sin man både sjuk
och skuldfri, blef hans sakförare och framdrog med både
skarpsinnighet och ej ringa juridisk formkännedom de bevis, som
kunde anföras till hans försvar, och hon försäkrade tillika att hon
aldrig förmärkt honom hysa förrädiska tankar mot Sverge. Af
brist på full bevisning slutade denna process med Ulfeldts
fri-kännelse. Ett par dagar innan domen utföll beredde sig den
fångue sjuklingen, som nu lyckligtvis tillfrisknat, genom en fin
list utväg att fly till Köpenhamn och tyckes således ej hafva
vågat hoppas sin befrielse. Ulfeldt sökte här träffa Fredrik III
för att om möjligt återvinna hans bevågenhet. Men den kränkte
konungeu emottog icke sitt lands förrädare, och då Leonora
Christina några dagar senare äfven anlände till Köpenhamn,
blefvo bada makarna på regeringens befallning återigen
tillfångatagna och förda till Hammershuus fästning på Bornholm.
Under denna fångenskap, som varade i 14 månader,
ut-stodo Ulfeldt och hans hustru hårda pröfningar. Guvernören
på Hammershuus, Fuchs, var en pligttrogen man, men hans hjerta
var hårdt, det kunde icke ens bevekas af den skuldfria
konungadotterns böner om en mildare behandling. De fångna
beröfva-des all sysselsättning och en tid äfven ljus och uppassning. Det
var här som Leonora Christina tillropade sin i lyckan
öfver-niodige, men i olyckan fege man dessa ord: »I motgången är
det lätt att ringakta döden, men den är starkare, som kan bära
olyckan!» Ord, hvilka hon sedermera fick rika tillfällen att pä
sig besanna.
Mot en hård betingelse öppnades slutligen fängelsedörrarna
för de olyckliga. Ulfeldt ingick på alla vilkor för att återfå
friheten, bland andra dem, att icke utan tillåtelse lemna Fyen,
hvarest de båda makarna anvisades Ellenborgs gods till bostad,
och att icke företaga något, elivad som helst, som kunde lända
Danmark till skada. Ulfeldts rymliga samvete tillät honom dock
att snart nog bryta ingångna förpligtelser. Efter kort tids
stillhet på Ellensborg begärde lian och erhöll tillstånd att för sin
helsa begagna baden i Aachen och lemnade i följd häraf med
sin familj Fyen sommaren 1662. Resans mål blef dock icke
’) Det heter om det muntliga förhör man med Ulfeldt sökte anställa, uatt
lian intet svarade, men allena murrade».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
