Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
gifven på abstrakta sanningars begrundning. A priori-metoden i
slutledningen väcker allmän misstro. Väl må tiden kalla sig
realistisk. Vi dväljas helst i den synliga verlden. I en sådan
tid måste bibeln, för att blifva omfattad med allmänt intresse,
framställas företrädesvis från sin menskliga sida. Och bibeln
har en sådan sida. Gudomlig som han är, till ursprung och
ingifvelse, är han dock tillika så rent mensklig, som ännu ingen
annan bok varit, och kan just från denna sida mäktigast anslå
oss. Skriften måste framställas ej blott såsom en vägledare till
lifvet efter detta, utan såsom ingripande i och ledande det lif
som är, samt befryndadt med dess innersta sträfvan, om han skall
visa sig vara ett lefvande ord för den nutida menskligheten.
Den menskliga synpunkten för bibelns betraktande är
sålunda icke blott väsentligen sann, men ock den för tiden
lämpligaste. Den gudomliga uppenbarelsen i bibeln är en
uppenbarelse af mensklighetens historia. De helige Guds inän voro icke
blott skriftställare, utan äfven folkledare. Det var genom
uppfostran och ledning af ett folk, som Gud ville bereda verlden
för sin högsta sanning. »Guds uppenbarelse af sig sjelf», sade
Prof. Rothe, »bestod icke i utgifvandet af en bok på
öfvematur-ligt sätt, utan i den gudomliga sanningens inbildande i
mensklighetens lif.» Bibeln är resultatet af mensklighetens historia,
ställd under gudomlig ledning. Den är icke en blott yttre
berättelse derom, den är mensklighetens andeliga urkund, alster
af hennes lif, genomträngd af hennes ande, sjelfva källan
hvarifrån vi, likasom ur en lefvande springbrunn, hämta vår kunskap
om henne. Men i viss mån vaf uppenbarelsen alltid, på dess
tidigare stadier likasom i dess högsta fulländning, en
inkarnation, ett menniskoblifvande. Det himmelska manna utdelades i
lerkärl, allt efter det olika mått mottagarne kunde rymma.
Bildligt taladt har menskligheten, under Gud såsom lärare, stafvat
på den gudomliga sanningen, till dess hon småningom lärt att
lägga ihop ocli läsa rent, då, i tidernas fullbordan, ordet fick
lif, och sanningen i dess absoluta fullkomlighet, lefvande
förverkligad, bodde bland menniskorna. Nya testamentets skrifter
afhandla denna sanning: Guds lefvande kraft till menniskornas
salighet. De behandla henne dock icke på något ovilkorligt, en
gång för alla afslutadt sätt. De utgöra ingen filosofisk
afhandling öfver henne. De gifva oss först hennes lefvande bild i
berättelsen om Kristi lif och lära, samt bekräftelsen härpå i hans
död och uppståndelse. Detta var rättesnöret för och fröet till Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
