Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Säkert har det dock med allt detta gått mången af mina
landsmanninnor liksom mig. De hafva stått och stå der ännu
med en fråga på hjertat, en fråga egendomlig för qvinnan: »huru
lefver man derinne i detta hem, som kallas folkhögskola?
Hemlifvet med dess många små detaljer, med dess tider och stunder,
dagrar och skuggor, så inom som utom undervisningstimmarae,
se der hvad vi önskade närmare känna.» Ja, derom har icke
så rätt mycket blifvit sagdt så vidt jag vet, och det är väl
derföre att lifvet i en dansk folkhögskola är alltför mycket lif
i ordets hela sköna bemärkelse att kunna beskrifvas; det bör
ses och le/vas med för att lära kännas. Den som sjelf varit
nog lycklig att på detta sätt lära känna och älska den danska
folkhögskolan, inser bäst svårigheten att ined pennan skildra
densamma, men beder dock sina landsmaninnor hålla till godo
med en ofullständig pennritning af en dag i en bland de många
folkhögskolorna på andra sidan Sundet. — Kunde denna
teckning tjena såsom en vägvisare dit, der vi i alla afseenden hafva
så mycket att lära, så är jag viss att den gjort en god
gerning.
■Nåväl, låtom oss då från det gladt stojaiide Kjöbenhavn
styra kosan öfver Osterbro och längs den vackra Strandveien.
Vid lilla Vibenshus stiga vi ur sporvagnen och gå alléen uppför
till stora Vibenshus, så ännu blott några steg och vi se ett litet
stycke till venster om vägen en af dessa små lummiga
trädgrupper som likt fogelbon ligga strödda på den fruktbara slätten
norr oin Kjöbenhavn och hvilka alltid beskugga någon
menniskoboning. Det är Marielysts folkhögskola, om hvilken en af dess
forna elever så betecknande sjunger:
Det er et hyggeligt Opholdsted
Thi alting dufter af Kiærlighed,
Og Ordet der har saa stærk en Magt
Thi det er klædt i skiön Frejas Dragt.
Vägen går tätt förbi trädgården, men allt är ännu så tyst
och stilla derute, endast foglarne sjunga sin morgonsång i de
lummiga träden och rosorna, dofta i kapp med resedan. Dörren
till »Havestuen» står så inbjudande öppen, men en sådan
stillhet råder att man undrande ser sig omkring efter alla de 30
elever, som sägas befolka detta lilla fridens hem. — Nåja, de
finnas nog, men det är ännu tidigt på morgonen och vilja vi då
se dem, så är bäst att gå in i en af byggnaderna till venster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
