Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
20. Jag sjunger!
Jag sjunger då solen på himmelen blå
Går upp öfver speglande vatten.
Jag sjunger, jag sjunger, då stjernorna så
Sin glittrande skörd uti natten.
Ack! herrlig är jorden, af löften så full,
Och glödande rosor den smycka,
Och lifvet det skiftar i purpur och gull,
Evi skulle mig sorgerna trycka?
Jag sjunger oin glädjen att ega en vän,
Att älska och älskas och älska igen,
Och drömma om kärlekens lycka.
Jag sjunger, jag sjunger, jag vet ej hvarför,
Jag föddes med sång på min tunga.
Jag sjunger, fast ingen i verlden mig hör,
Jag sjunger, som foglarna sjunga.
Jag sjunger fast intet är sångarens lön,
Jag sjunger för sippan i dalen,
För skogen, för klippan, för ängen så grön,
För dufvan som kuttrar i alen.
Jag sjunger, ty sången är gudomens röst,
Den lyser, den värmer hvart bäfvande bröst,
Den döfvar de tärande qvalen.
Jag sjunger, jag sjunger kanhända också
Då glädjen sig byter i smärta,
Då löjet forvrides och plågorna stå
Som glödande jern i mitt hjerta.
När tårarna skymma min leende blick,
En bäfvande aning mig aggar,
När vägen, som förr ibland rosorna gick,
Blir sållad med törniga taggar,
Och stjernorna slockna och natten blir lång,
Jag sjunger, jag sjunger; kanhända min sång
Till ro den oroliga vaggar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
