- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tolfte årgången. 1870 /
183

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

183

voro mig blott till besvär då jag aldrig hade tid att leka med
dem och de blefvo äfven ledsamma och tråkiga då det
beständigt hette: »akta det der, låt bli, rör ej, kom ej vid, etc. etc.»
Att pianot förblef stängdt flera dagar igenom, och att boken
ofta blef liggande orörd på hyllan, faller af sig sjelft. Såväl
barnen som jag voro elegant, prydligt och modernt utstofferade
på alla sätt, men jag fann snart att ehuru hela grannlåten ej
kostat mig många öre, vi dock ej hade råd att vara så klädda.
Hur ofta har jag ej hört: »se dessa broderier, dessa tofsar, uddar,
fransar m. m., allt förfärdigadt af gamla saker efter den
förträffliga journalen, utau att kosta mig något». »Men huru många
dagars, kanske veckors arbete?» Ja, det kan man ej svara på,
bryr sig ej heller derom, emedan, såsom det heter, tiden for oss
fruntimmer har så litet värde.»

Vårt samtal blef här afbrutet, men de sista orden klingade
ännu efter hemkomsten i mitt öra. Ar detta sanning ? År det
verkligen så, att för det stora flertalet qvinnor bland de högre
klasserna tiden har så litet värde, att man ej aktar för rof att
öda och slösa dermed, för att följa en tom nyck eller att
tillfredsställa ett flygtigt infäll? Nej, så har det varit måhända, men
si är det ej, och få torde de vara, hvilka medvetet och kaliblodigt
erkänna att de icke veta hvad de skola göra. Långt flera torde
deremot de vara, hvilka ideligen jagas af oupphörliga
Martha-bekymmer, hvilka bortföras af dagens vexlande bestyr och sluta
sin afton uttröttade, med en otillfredsställd suck öfver att så litet
hafva inedhunnit, ja, till och med känna, att under allt detta
äflande de förlora sig sjelfva, förlora besinningskraften,
beherrsk-ningsförmågan, borttappa ledtråden för sitt arbete, för dess
planmässiga ordnande och sålunda, oaktadt all flit, all ifver, all god
vilja, dock skörda liten eller ringa tillfredsställelse. Orsakerna
kunna vara många; en hufvudsaklig sådan torde dock vara
bristen på enhet. Att tro sig med samma intresse kunna följa
litteratur, politik, fattigvård, konst, musik, theater, hushåll,
barnauppfostran, sällskapslif, och slutligen till detta allt lägga äfven
modejournalens studerande, — det är i sanning att fordra för
mycket af sig sjelf. Jag skulle vilja tillråda alla dessa oroliga
lynnen att använda blott en epda timme hvarje dag till ett
bestämdt ändamål. Vinsten, om ock ej den omedelbara, blir stor,
och hela karakteren skulle deraf vinna stadga och lugn. En
timme hvar dag, det är 30 timmar i månaden, alltså en hel
förmiddag i veckan, — hvilket kapital af tid! På en vinter skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:19:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1870/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free