Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
vältaliga röster till trons försvar, och likväl — hvem kan väl
dölja för sig det skärande missförhållandet mellan anfall ocli
försvar? — hvem har ej grämt sig öfver trosforsvarets relativa
maktlöshet ?
Den katolska kyrkan har, med sitt non possuinus och, nu
senast, med den påfliga ofelbarhetsdogmen, fällt sin egen dom.
Man skulle nästan kunna säga att hon gjort sitt bästa, att
undergräfva den ringa återstod af tro, som ännu finns qvar.
Protestantismen allena kan, sedan hon pånyttfödd utgått ur
sin egen brytningskamp, rädda samhället.
Det finnes således intet skäl till misströstan.
Brytningstiderna äro smärtsamma, men de äro icke ofruktbara. Man sår
under tårar, och får man också ej deltaga i skördearbetet, så —
hvad mer? Sådden är dock gjord!
Med alla sina lyten, liar vår tid stora, kanske öfvervägande
förtjenster. Pä samma gång han skakat grundvalarne för
auk-toritets-tron, har han skakat upp likgiltigheten ur hennes sömn
och tvingat menniskorna att gå ut och söka sanningen. Redan
det att religionsfrågorna öfver allt stå på dagordningen innebär
en ofantlig fördel för kristendomens förkunnare.
Äfven erkännandet af den fria forskningens rätt är, ehuru
missbrukad denna ofta blifvit, en af tidens stora förtjenster.
Menskligheten vill ej mera behandlas som barn; hon känner sig
myndig, hon vill se med egna ögon; deraf ett begär efter
insigt och vetande, som öfver allt söker tillfredsställelse; och
det är utom allt tvifvel, att ju mera upplysta folken blifva, ju
bättre de lära att forska i skriften och med henne jemföra
predikanternas lärdomar, desto bättre blir jordmånen beredd för
det evangeliska utsädet.
Vår tid har stött ifrån sig den kristna dogmen, men detta
har icke hindrat honom att göra omätliga framsteg i
kristendomens tillämpning på samhället. Han älskar friheten,
fördragsamheten, jemlikheten, freden; lian fordrar aktning för all ärlig
öfvertygelse; han drömmer om en broderförening mellan alla
folk; han arbetar på alla samhällsklassers ekonomiska och sedliga
lyftning. Fattig på stora personligheter har han dock upptäckt
personlighetsprincipen och väckt känslan af personligt ansvar
och personlig sjelfstyrelse.
Dessa äro oskattbara stödjepunkter för evangelii förkunnare.
Rätt fattad leder friheten till evangelium, likasom evangelium
till friheten. Den från det förflutnas vantro ocli öfverdrift fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
