Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
annan knapp timme? Resande kunde dà få tillfälle att bese det
nyligen restaurerade "Konung Eriks gemak", ett rum, som, efter
livad man säger, knappast lärer ega sin like inom Europas
många slott och borgar.
Karlskrona med sina oproportionerligt breda gator, kantade
med låga boningshus, gör på främlingen ett mindre angenämt
arkitektoniskt intryck; men mötes man der af goda vänner ocli
gästfria hem, lemnar man den friska sjöstaden med behagliga
minnen.
Vackrast af de kuststäder vi besökte är onekligen
Karlshamn med sin herrligt grönskande park och i öfrigt täcka
omgifningar, sina doftande lindalléer kring det stora torget samt
många väl underhållna, i angenäm stil uppförda boningshus och
villor. Der råder den fromma seden, att nian om
lördagsqväl-len samlas på kyrkogården för att pryda hädangångne
anförvandter och vänners grafvar med blommor och kransar. Vi
fingo bevittna en sådan scen. Det var en lördagsqväll.
Kyrkogården hvimlade af qvinnor och barn, medförande fyllda
blomsterkorgar. Taflan var intagande fridfull. Det gick så mildt,
så stilla till, detta bestyr; det föreföll som ett förtroligt, tyst
umgänge med vännerna som gått förut, en fortsatt omsorg om dem,
så att deras hvilorum på den inträdande sabbatsmorgonen måtte
fyllas med blomdoft.
I parken lustvandrade andra grupper, väntande att få höra
näktergalen slå sina slag. Men han teg denna qväll. I stället
lät trädgårdssångaren, en annan liten fogel, hvars sang
närmar sig trastens, höra sig, drillande sä klart och ljuft, att man
rätt gerna kunde tro det vara Spinarosas sångare, som så
uppenbarade sig.
Ar Karlshamn en intagande stad, så är deremot Trelleborg
det icke. Men för kontrastens skull var det roligt nog att se
en stad med envåningshus, så låga, att man måste böja sig för
att komma in genom porten, de flesta uppförda af kiselsten,
lera och korsvirke. Stadens enda stora gata, som sträcker
sig längs efter densamma, begränsas åt landssidan af
böljande sädesfält, vittnande 0111 välmåga. Men skönhetssinnet
liar ingenting haft att skaffa med Trelleborg, och för våra
hör-selorganer blef slamrandet af träskorna, när pojkarne sprungo
i kapp på den långa träbron, som likt en vågbrytare skjuter
ut i öppna sjön, komiskt tröttande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
