Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
lif och blod och allt hvad vi äga på .jorden!" Ilon såg präktig
ut den gamla, när hon så talade; och det lider intet tvifvel att
de flesta tänka som hon. Men — "les mitrailleuses" — hvad
hafva tyskarne att sätta emot dem? Ihärdighet och enighet.
Jag hörde i söndags en prest yttra från predikstolen: "Ett stort
under är redan skedt, hvilket, med Guds hjelp, bör vara oss en
borgen för framgång i striden: Tyskland är ett! Alla dess förut
så stridiga folk hafva nu blifvit förenade till ett folk, "und Gott
■vvird gewiss unsere Einigkeit segnen!" slöt han, i det hans ord
beledsagades af hundradetals, med förtröstans fullt hjerta utsagda
"Arnell."
Tusentals vaxljus brännas fortfarande i kyrkorna framför
Marie- och Christusbilderna,och fredsprocessioner tåga genom gatorna.
Jag såg i söndags en sådan, som räckte en halftimme, gå förbi
mina fenster. Deri deltog nästan liela Aachens befolkning, alla
bedjande högt: "Herre Jesus, heliga Maria, förbarma dig öfver
de arma, som äro ute i kriget!" När man hör sä många
böner och ser så mycken förtröstan och tillförsigt under så stor
ängest, så bittert lidande hos dem, som nu gå att offra allt,
frestas man åter att fråga: för hvad? "Für den alten Rhein’."
skulle de svara. Och hvem skulle då vilja motsäga dem när
de tillägga:
Sie sollen ihn nieht haben, den guten, alten Rhein!
Cölu d. 6 Augusti 1870.
Jag har varit i Spa och sett den lilla koketten bland
städer, som under det ljufvaste löje döljer den hemskaste
förförelse. Vi foro dit en morgon frän Aachen i en damkupé,
omgifna af gemiithliche, pratsamma tyskor. En bland dem, ett
ungt, stort, sorgklädt fruntimmer, kom ifrån Inspruck der hon
ämnat tillbringa ett år hos slägtingar men derifrån hon nu, vid
krigets utbrott, blifvit hem kallad till sina, några lieues ifrån
Paris bosatta, föräldrar — förfranskade Cölnerbor. — Hon hade
i Frankfurt fått vänta i fjorton dagar på jern vägståg och kunde
ändå ej fa afresa direkte, utan nödgades med vagn färdas en
mil till närmaste station. Mest beklagade hon sig dock öfver
sitt »Gepäcks» dyrhet. Det hade kostat mer äu hon sjelf,
hvaröfver hon var högeligen förnärmad, menande att hennes
person dock icke borde vara hälften mindre värd än hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
