Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
Jag såg ett fruntimmer våga 600 francs på ett kort och vinna
lika mycket. Hennes man hade strax förut spelat bort 2000
francs; de ville nu gemensamt återtaga detta. Jag såg äfven
honom vinna mycket — men huru slutet blef vet jag ej. En
rödhårig engelsman kom och satte sig vid spelbordet. Hans
fru stod bakom honom. Han tog upp tvenne sedlar på 100 francs
och vågade den ena. Den gick. Med det mest orubbliga lugn
lade han fram den andra. Nu vann han. "Låt begge gå!"
sade hans fru. Han lydde hennes råd och vann åter. Tvenne
gånger upprepades denna manöver med lika lyckligt resultat.
När han vunnit 11 à 1200 frcs stoppade ban belåtet sina
sedlar i fickan och gick sin väg. En utomordentligt ful ryss intog
hans plats. "Ah — vous voilà encore pour faire fortune!" sade
en nervös ung belgier, som under en stund oupphörligt förlorat.
"Ah ball!" sade ryssen, höjande på axlarne. — "Ja — när ni
nu, hvarje afton under tre veckors tid, gått hem med precis
500 francs i fickan kallar jag det à "faire fortune". Ryssen
svarade intet. Den unge, förstörde mannen, som troligen, att
dömma af den ovilja hvarmed han betraktade ryssen, fått skatta
till honom mer än en gång, vände sig till en gammal dam som
satt brevid honom och hviskade: "Han måtte ha ingått förbund
med onda makter, celtii là, han vinner precis samma summa
hvarenda qväll." "Han har tur," svarade hon, under det hon
med kännarmin följde spelets gång. Det gjorde ett ängsligt
intryck på mig, att se alla dessa menniskor kring det gröna
bordet. De fem strålande ljuskronornas sken läto de af
spel-passionen härjade dragen framstå i all deras hemskhet. Det
var styggt och sorgligt att se männen, habitueerna, med spänd
uppmärksamhet och gnistrande blickar följa spelets gång; men
ännu långt vidrigare var det mig att se fruntimren. 1 deras
blickar lyste en mera passionerad glupskhet, på samma gång
som i deras sätt uppenbarade sig en större köld och
förmåga af beräkning och sjelfbeherrskning, Det var ohyggligt att
se gamla, gråhåriga, sjuttioåriga fruntimmer med snikna blickar
följa spelet, punktera, kasta ut sina fem-francsstycken, louisd’orer
eller 100-francssedlar, med gnistrande ögon och knotiga fingrar
gripa efter vinsterna, krama ihop dem och lägga dem framför sig
på högen med darrande händer, för att genast på nytt fresta
lyckan.
Denna syn blef mig slutligen alltför vidrig; jag uthärdade
ej dermed, utan begaf mig in i balsalongen, der man efter tonerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
