Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
bringade i stora bokstäfver. Alla gingo de ut på att uppmana
till idoghet, flit och goda seder, att ära och älska Gud, öfverhet,
sitt land och sina medmenniskor, att vara arbetsam och måttlig —
denna senare förmaning just icke till restauranter fromma,
öfver hvars buffet dessutom stod anslaget att allt skulle
serveras till vanligt, måttligt pris. Det var något gemiithlich i
denna interiör, der Cassels damer sutto flitiga vid sina
handarbeten, under det de lyssnade till musiken eller småpratade vid
kaffekoppen och herrarne gingo af och an eller politiserade i
smärre grupper kring småborden vid ölseidlar eller vinflaskor.
Unga soldater, tillhörande landtvärnet, bröder, söner troligen i
de borgerliga familjerna, gåfvo sin på en gång lifliga och
melankoliska relief åt taflan.
Några timmar senare, och en annan icke mindre brokig,
icke mindre rörlig tafla upprullade sig för våra blickar. Vi
voro nu i Hannover, inne i en af bangårdens stora
väntnings-salar, der kaffe och the på ett stort bord i salens midt lofvade
den trötte resanden vederqvickelse i qvällens sena timme.
Klockan hade slagit elfva när vi anlände. Klockan tre på
natten skulle bantåget norrut afgå. Vi hade här således intet
annat val än att söka den hvila och vederqvickelse en
väut-ningssal kunde erbjuda. Många sågo vi här som redan sofvo
godt, andra åter pratade eller läste tidningar under det de läto
servera sig mat ocli dryck. I ett hörn af salen sutto några
unga herrar spelande kort; de hade alla den hvita bindeln med
det röda korset kring armen. Jag satte mig att se pä spelet,
som, att dömma af insatserna tycktes gälla en mycket låg point.
En äldre herre satt nära de spelande. Han trodde sig möjligen
läsa ett ogillande af de unga männens sysselsättning i mina
af resan trötta anletsdrag, ty han tilltalade mig med att säga:
"Man måste ursäkta ungdomen! De skola vaka natt efter natt
för inväntandet af tåg med sårade, de måste hålla sig vakna
med någon sysselsättning." Vi kommo oss nu i samtal och jag
fick veta att han, en godsegare i norra Tyskland, var
Johanniter-riddare och chef för en afdelning af den frivilliga sjukvården i
fält. Då han hörde att jag var från Sverige, drog sig ett moln
öfver lians utmärkt vackra drag. Detta föreföll mig så eget
att jag skämtande bad honom förklara hvad han kunde ha emot
ett neutralt land som Sverige, som är vänskapligt sinnadt mot
Tyskland. "Vänskapligt sinnadt", upprepade han, "uej,
svenskarne hata oss tyskar!" En sådan beskyllning fann jag obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
