Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
Våra meddelanden från kriget äro afslutade och vi tillägga
blott några ord, för att samla de spridda dragen till en
helgjuten bild.
Först se vi då mot den dunkla bakgrunden af
jesuiter-kyrkan, spelbankerna och smädeskrifveriet, den ädla, tyska
qvinnan gråtande, men modig, rusta de unga landtvärnsmännen
till strid "för Gud, konung och fosterland", sjelf redo att i
nödens stund stå upp till försvar för hvad som är henne kärare
än lifvet: "den alten lieben Rhein!" Vid hennes sida se vi den
fromme presten tacka Gud för underverket af Tysklands
enighet, den nordtyske krigaren glädjande sig åt sydtyskarnes vunna
lagrar, samt tänkaren uppsökande krigsorsaken ej i något
natio-nalhat, icke heller endast i monarkernas ränker, utan i tvänne
mäktiga grannstaters fruktan för hvarandras växande storhet.
Dernäst se vi den lysande, njutningslystna verldsstadens
befolkning, under enig samverkan af olika samhällsklasser och
trosbekännelser, dag och natt arbeta för att ordna den frivilliga
sjukvården, insamla fosterlandskärlekens outtömliga bidrag,
uppsöka de fallnes enkor och döttrar och anställa dem vid de
qvar-lefvandes plågoläger, m. m.; allt under det boulevarder och
bostäder rensas från utskummet af den sedeslöshet, som förgiftat
städernas drottning och genom henne spridt pestsmittan verlden
omkring.
Bredvid denna bild höjer sig den nyktra Brittania,
förgätande sitt "dygdiga hat" och sina tràngbröstade fördomar, för
att låta hjertat ensamt tala, i det hon skyndar att på vanligt
storartadt sätt verka för de lidande, under ledning af den ädla
qvinna, hvars blotta skugga kysstes af Krimkrigets sårade och
som, ehuru sjelf i åratal nedlagd på sjukbädden, arbetar och
beder som förr "för de sjuke och döende, för enkorna och de
faderlösa".
Slutligen se vi, midt i hjertat af de eröfrade franska
provinserna, den unga franska qvinnan, ilande, med armen höjd
öfver det sköna hufvudet *), midt igenom kulregnet, lik ett
barmhertighetens budskap, för att slutligen i ambulansen
vaka vid sårade fienders plågoläger, under det hennes hjerta
sväller af sörjande fosterlandskärlek, eller brinner af dämpad
förbittring — icke mot de fiendtliga soldaterna, som endast
lyda befallningar — icke heller öfver enstaka, från hvarje krig
’) Vi hoppas cj träda grannlagenheten för nära, då vi nämna att den unga
fransyskan eger en ovanlig skönhet. Re<l:n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
