Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— och lyckas det att öppna hennes öga för den sanningen, att
modersmålets synliga form icke iir tidsenlig, icke längre svarar mot
innehållet, då må också hon medverka till att tvätta den ren.
Ar nu detta fallet? Den förstnämnde af ofvanstående författare
säger, om ock med många betingelser, nej, den sistnämde obetingadt
ja. Den förste ställer sig, nästan uteslutande, på historiens, det’
förflutnas, grundval; den siste ställer sig närmast pä idens, det
framtidigas. Hvem skola vi tro? Författaren af Svenska Språkets
Lagar har ett större namn; men den fria qvinnan bör akta sig för
blind "auktoritetstro". Hon måste höra dem begge, innan hon kan
uttala någon sjelfständig dom; och döma måste hon, om hon vill
bevara "namn, heder och värdighet" af "modersmålets vårdarinna".
Insändaren af dessa rader har redan fält sin sjelfständiga dom.
Det måtte därföre vara honom tillåtet att rikta uppmärksamheten
på en hufvudpunkt i <le ändringar som föreslagits i svenska
rätt-stafningen: teckningen af v-ljudet med v-tecknet i hvarje fall, — och
icke, såsom hittills, endast i några med v, i andra med /, i andra
åter med fv! Äfven J. E. Rydqvist har tidigare i "Den Historiska
Språkforskningen" (2:a uppl. s. 10) kallat sistnämda skrifsätt "eu
barbarism, som hvarken Danskar eller Norrmän låtit komma sig till
last". När han nil mera försvarar denna "barbarism", må hau väl
sedan dess hafva funnit nya grunder. Med bästa vilja hafva vi dock
hos honom funnit blott en enda: vanans makt. Hur stark denna
är, vet hvar och en, som känner modets inflytelse på smaken —
och hvilken qvinna känner icke denna? Men något alldeles liknande
gör sig gällande i språkets verld. Sålunda — säger A. Hazelius
— "anse månge på fullt allvar hafva, lefva, skrifva ojämförligt
mycket vackrare än hava, leva, skriva; men om de samme finna
Dafvid, Efva, befvis, jufvel, gefvär, prijvat skönare än David, Eva,
bevis, juvel, gevär, privat, torde vara tvifvel underkastadt". Äfven
Rydqvist bifogar (på anf. st.), att detta i synnerhet "gör vårt språk
främmande för utländingen". Det skulle väl också finnas bildade
svenskar, som under hastig uppläsning hafva låtit ögat bedraga
tungan. Vi hitsätta följande till läsarens bepröfning: a/eja — ;i//’ekt,
affila, — affisch, a/ard ajTär, bo/aktig — bo/ast och bo/ink,
gra/üård — gra/tiar, gro/il och skri/el — grijfel, hal/öre (jfr
hal-fore), pro/ark — pro/an, pro/lektion (icke: "pro-/lektion"), re/orm
(re/-orm eller re-/orm), ro/aktig och ro/isk — ro/are, rii/sax —
rä/spinne, ska/ull (ieke: "ska-/ull"), sko/la — sko/liekare (dessa äro
lånade ur en ännu otryckt handskrift).
Sanningen segrar alltid till slut; men hennes seger kan
fördröjas. Ätlöjet hindrar ofta framsteget; men sluter qvinnan sig till
den framskridande sanuingen, brytes åtlöjets spets. Mätte qvinnan,
om den nya rättstafningens målsmän föra sanningen i sin sköld,
understödja deras sträfvanden för stafsättets förenkling! — och
efterverlden skall om Nordens qvinna fälla samma ärofulla dom, som nu
fälles om Frankrikes för nära två hundra är sedau, i de ord,
hvarmed vi inledt denna anmälan.
Kr.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
