Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
ilom och kristendom, Kristina Gyllenstjerna mellan katolicism
och reformation. Det afstånd, som skiljer den sjelfviska, split—
utsående men trosfasta hednaqvinnan från den sjelfuppoffrande,
försonande och ädelt viljestarka Kristina Gyllenstjerna, hade den
svenska qvinnan under tiden haft att genomlöpa. Likasom
under föregående tidskifte, så hade också nu troslifvet utgjort den
innersta och verksammaste grundkraften i hennes utveckling.
Under katolicismen, så väl som under hedendomen, hade hon
haft sina förebilder i trosläran. Nornan, Valkyrian och Valan
hade gifvit vika, eller verkade blott i form af hemlig
vidskepelse, men i deras ställe hade kommit helgonen och den heliga
jungfrun. Framsteget häraf var stort, om ock ej fritt från
betänkliga afsteg. Djupast verkar förändringen pa qvinnans eget
skaplynne, lösande hjertats bundna krafter utan att undertrycka
karakterens. Helgad och kristnad, sammansmälter sålunda
kraften med vekheten och at’ denna förening danas personligheter
af en renhet och skönhet, som endast kristendomen kan
frambringa, ocli för hvilka Birgitta står såsom en af senare tider
knappast upphunnen förebild. Att kristendomen segrat först efter
en hård strid är kändt, och man vet att qvinnan tagit en ej
ringa del deri, både som förkämpe för den nva och försvarare
af, eller åtminstone personligen fasthållande den gamla. Båda
delarne hedrar henne, som bevis att hon i ena som andra fallet
leddes af en verklig personlig öfvertygelse. Äfven tempeltjensten
hade ett slags motsvarighet i klosterlifvet. Dess många ljusa
och mörka sidor äro alltför väl kända, så väl af historien som
folkpoesien och krönikan, för att här behöfva mer än i
förbigående vidröras. 1 den slutna klostercellen, likasom fordom i
templet eller i jungfruburen, utkämpade qvinnan sin gamla strid
mellan de motsatta krafterna i sitt eget väsende. Der vekheten
segrade försjönk hon i en intetsägande karaktärslöshet eller
lyckades att döda och i altarduken eller helgonskruden insömma
alla sitt väsendes högre kraf. Der kraften allena blef rådande
skref hon i hemliga blodsgerningar sin mörka historia. Der
båda sammansmälte drefs hon att verka i ljusets tjenst och för
sina medmenniskor bästa, dels såsom forskare eller sierska,
dels såsom lärare för ungdomen, dels såsom upptecknare af
sina egna eller andras andeliga erfarenheter, dels såsom
samlare och afskrifvare af gamla skrifter, senare såsom
befräm-jare af tryckningskonst, utöfvare af läkarekonst, trädgårdsodling
m. m. Klostren utgjorde säkerligen medelpunkter för den tidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
