Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.376
Nåväl, höra vi någon spörja, hade då kärleken intet att
skaffa med äktenskapet?
Vi måste vidhålla det: ganska föga före brölloppet. Och
skälet dertill är, att väl var qvinnan aktad och hedrad och långt
bättre behandlad i Norden än hos de flesta folk; men frihet
hade hon icke, och friheten är ju solskenet öfver alla hjertats
rörelser.
Men sannt är dock å andra sidan, att, liksom många
plantor gro och kämpa sig fram till utveckling, trots det att solljus
aldrig fallit på deras blad, så har också stor kärlek grott upp
mellan unga hjertan i norden och lefvat och utvecklat sig, trots
sedvänjornas stränghet och okufligheten af fäderneviljan. Men
liksom de solberöfvade plantorna samla blott föga sötma i sina
frukter, så har också de omedelbara känslornas kärlek i gamla
tider mest ledt till en tragisk upplösning. Storartade och i
poetiskt hänseende undersköna exempel hafva vi derpå. Vi vilja
anföra ett. Det är ur en saga, hemmahörande på Island,
Gunn-lög Ormtungas saga. Vi hafva öfversatt ett kapitel, såsom prof
på den fornnordiska berättelsestilens enkla skönhet och manliga
kraft, egenskaper, som hellre borde påaktas af det nutida,
penn-fäktande Sverige, än de lösa och slippriga förebilder från det
fransyska kejsardömets litteraturperiod, hvilka på en gång varit
egnade att skämma smaken och förderfva sederna.
Andra kapitlet i sagan om Gunnlög Ormtunga och Skald
Rafn lyder som följer:
En sommar kom, efter sägnen, ett skepp till mynningen af
Gufån, vid Bredefjärden i nordvestra Island. Styrmannen,
såsom de gamle kallade skepparen sjelf, hette Bergfinn; ban var af
norsk ätt, en rik och vettig man samt temmeligen till åren.
Torsten bonde red ned till skeppet; han plägade utöfva makt
och myndighet, der köpstämma eller marknad hölls, och så gjorde
han ock här. Ostmän kallades på den tiden af Isländarne de
Norske, emedan desse kommo till dein österifrån. De Östmän,
om hvilka här är fråga, tingade sig kost och hemvist här och
hvar i orten; men Torsten tog emot styrmannen, emedan denne
bad sig till honom. Bergfinn var fåtalig under vintren, fastän
Torsten undfägnade honom väl. Dock fann han mycken glädje
uti att tyda drömmar.
Då nu våren kom, frågade Torsten en dag Bergfinn, om
han ville rida upp med honom till Valfjället, ett berg i
närheten af Borg. Deruppe hade bönderna kring Borgfjärden sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
