Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
att söka direkt eller indirekt muta honom och hans familj,
oaktadt han alltid offentligt öfverlemnade till de fattiga alla gåfvor
o. d. som tillsändes honom. Generalens beskrifning på alla
dessa olika försök, visa till hvilken otrolig höjd mutningskonsten
blifvit uppdrifven under dåvarande regeringssystem. En redlig
embetsmän har af gammalt i Siberien betraktats såsom något
så utomordentligt sällsynt, att minnet och namnet af en sådan
bevarats i folkets tacksamma hågkomst från slägte till slägte.
Fyra år hade den landsflyktiga familjen lefvat i Kurgan i
oafbrutet lugn; nu stundade svårare tider. I December 1836
halkade baron Rosen på isen och skadade sitt knä så illa, att han
i flere månader var ur stånd att röra. sig. Byns fältskär
förvärrade saken. Familjens enda stöd — husfaderns arbetskraft
— var härmed bruten, och under denna tryckande tanke
svigtade landsflyktingens mod, hans själs- och kroppskrafter
försvagades och han kände sitt slut nalkas. Då spred sig, tidigt
på nyåret 1837, ett rykte, att storfursten, nuvarande kejsaren
Alexander II, skulle på sin resa i Siberien taga vägen genom
Kurgan. Den 6 juni inträffade han också der, midt i natten,
för att fortsätta resan följande dag. Rosen släpade sig på sina
kryckor till storfurstens bostad, fast besluten att bedja om hans
beskydd för sin hustru och sina barn, då de, som han fruktade,
snart skulle stå ensamma och öfvergifna. Vid porten
underrättades han att generalguvernören på det strängaste förbjudit
att lemna tillträde till fursten för någon enda af de politiska
förbrytarne. Med förtviflan i hjertat stod den lame mannen ett
ögonblick tvekande qvar framför den afvisande vakten. Då
utträdde en man med värdigt, ädelt utseende. Det var
storfurstens lifkirurg, som af Rosens vänner i hemlandet erhållit
uppdrag att tillse hans benskada och göra hvad han kunde för
honom, Så skedde nu: läkaren föreskref en ny behandling och
gaf hopp om ett långsamt tillfrisknande. Rosen uppmanades
derjemte att i en petition bedja om storfurstens beskydd. Detta
medgaf väl ej den korta tiden. Men han hade dock goda
förespråkare, bland andra storfurstens lärare, den berömde skalden
Shukowsky. "Jag har varit hos fursten dagligen i många år",
hade Shukowsky sagt, "och jag vet att han har hjertat på rätta
stället — att han alltid är god då han kan vara det."
Enligt storfurstens önskan infunno sig alla
landsflyktingarne vid morgongudstjensten i byns kyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
