Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
aldrig skall godvilligt göra det, huru skall hon då få veta när
tiden är inne att söka rädda något, förrän allting är försent?
De vackra orden "likställighet och gemensamhet", på hvilka
äktenskapet säges vara grundadt, återfinnas ingenstädes i
lagboken. Hvad hafva då makarne egentligen gemensamt?
Egendomen? Mannen har ensam rätt deröfver. Barnen? Han har
afgörande rätt i allt hvad dem rörer. Hemmet? Han förflyttar
och förskingrar det efter behag. Då den ene eger rättighet
öfver allt och den andra öfver intet, hvar är då
gemensamheten?
I giftermåls-balkens 11 kap. § 6 framträder denna olikhet
skarpare, ja, nästan grymmare än någonsin. Hustru förbjudes
der, att köpa eller sälja vare sig gods eller lösören utan
mannens samtycke eller fullmakt. Om han öfvergifver henne och
lemnar henne i verklig nöd, så att hon "tarfvar föda för sig
och dem och kan sig ej annorlunda föda" då, men ock först
då, må hon "till nödtorft sälja"; dock icke utan fränders råd
och samtycke ifall fast egendom behöfver tillgripas. Så lyder
hennes rätt, utan afseende på huruvida hon medfört intet, något
eller allt i mannens bo, som oegentligt kallas det gemensamma
boet. Mannen deremot kan, å sin sida, utan inskränkning efter
godtycke förfoga öfver allting, både löst och fast som till boet
hörer, äfven om hustru och barn derigenom bringas i nöd och
elände.
Fakta och exempel tala oftast bättre än alla ord. Här må
derföre några sådane anföras, som visa följderna af den
nuvarande lagstiftningen.
En helt ung flicka, innehafvarinna af ett högst betydligt
mödernearf, förlofvade sig med en man, hvilkens
lefnadskost-nader bevisligen vida öfverstego hans tillgångar. Före bröllopet
begärde flickans fader af den blifvande mågen en uppgift på
hans skulder, hvilka denne ock gaf, i det han nämnde en viss
summa. Fadren, troende honom på hans ord, lät, som vanligt,
flickans förmögenhet utan förord öfvergå i hans händer. Dagen
efter bröllopet utbetalade den nygifte mannen till sina kreditorer
fem gånger den till fadren uppgifna summan, hvilket medtog
ungefär hälften af hustruns förmögenhet. Detta handliugssätt,
ehuru temligen allmänt kändt, stämplade dock icke mannen
såsom bedräglig eller vanhederlig. Han var ju i sin lagliga rätt
och begagnade sig blott deraf. En och annan ryckte väl på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
