Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
En qvinna af arbetsklassen, god, hederlig och arbetsam,
gifte sig med en man, som hon högt älskade. Han såg bra ut
och var en skicklig arbetare, men hade fallenhet för att supa.
Denna last tog småningom så öfverhand, att den fullkomligt
förstörde honom och gjorde honom till mera djur än menniska. Han
söp upp allt hvad de egde, tog allt hvad hon förtjente och
misshandlade henne slutligen så att hon nödgades lemna honom.
Duglig och bra som hon var, fick hon en god befattning vid en
egendom på landet, dit hon äfven fick medtaga sina tvenne
barn. Hon lefde der under ett par år ett lugnt lif och hade
genom sitt arbete förskaffat sig ett litet vackert bo. Men mannen
sökte snart upp henne der, tog allt hvad hon hade samlat, sålde
det och söp upp pengarne. Hon ville nu försöka att få skiljas
vid honom; men dertill svarade han nej. Han ville icke förlora
rättigheten att taga ifrån henne allt hvad hon kunde förtjena.
Och under det han på det grymmaste misshandlade henne,
förstod han likväl att noga taga sig till vara för alla vittnen, som
kunde möjliggöra en skiljsmessa. Under detta förfärliga lif
sjönk den arma qvinnan småningom ned i en nöd, en uselhet
och en apati som ej kunna beskrifvas. Hvart hon flyttade
sökte han upp henne, tog hennes kläder, hennes möbler, sålde
hennes strykjern — hon var tvätterska — beröfvade henne allt
och uppförde sig så vildt, att en af hennes värdar slutligen en
gång körde ut både honom och henne och satte de fattiga, usla
qvarblifna bohagstingen på gatan. Efter detta fick hon
ingenstädes bo, ty ingen ville mera hysa henne, för mannens skull.
Sådana fakta tala.
Hvem har ej mångfaldiga gånger träffat ogifta qvinnor som
ingått olagliga förbindelser och som, på föreställningar om det
brottsliga deri svarat: "Jag törs inte gifta mig med honom! han
blir elak emot mig då, och tar ifrån mig allt hvad jag förtjenar!"
Och en sådan fruktan är tyvärr allt för väl befogad, så länge
mannen har rättighet att, utan vidare, tillegna sig allt hvad
hustrun förvärfvar.
Det tjenar till ingenting att här mångfaldiga berättelser
och exempel. Vi vilja ännu blott påpeka ett annat fall, der
den rika och den fattiga hustrun dela samma öde. I palats
som i koja har mannen samma absoluta rätt öfver barnen; lian
kan efter behag skicka bort dem eller behålla dem hemma utan
att fråga efter modrens önskan eller vilja. Det är blott den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
