Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Min bundne ande sina vingar vann.
Först då det skönas sol med strålar skära
Uppå mitt väsens kronblad skref sin lara.
Och lik en dag ingifvelsen upprann.
Se’n dess din stilla, undergifna smärta,
Natur, berör en sträng uti mitt hjerta,
Och klart mitt mål för sälla ögat står:
Jag vill dig rädda, göra fri i sången:
Jag trycker till mitt bröst den sköna fången,
Och så min plats i skapelsen förstår.
Det är ett vackert anslag och en djupklingande slutton,
men inellanstämmorna, som skulle utfylla och sammanbinda dem,
äro här, som ofta, sväfvande och falska. Forskar man efter
orsaken påträffar man vanligen, under sökta och konstlade
uttryck, en osann eller blott halfsann tanke, som skämmer den
första riktiga och osökta ingifvelsen. Sä ock här. Eller har
verkligen det skönas lära all den makt förfin tillskrifver den?
Kan den befria fången? — Har den ens till fullo befriat
befrier-skan, gifvit henne den själ hvarefter hon, likasom blomman,
längtade, eller anvisat henne hennes rätta plats? Och
slutligen, om ingifvelsen infinner sig först som ett resultat af det
skönas lära — förtjenar hon väl då sitt namn?
"Diktningens gryning" är i vårt tycke ett bland de vackraste
och mest helgjutna styckena i samlingen och ger intryck af att
vara icke blott diktadt utan genomlefvade Och likväl förnimmer
ett fint öra äfven här samma missljudande sträng i ackordet.
Flickan någonting på sinnet hade,
I)et var aldrig riktigt klart derinne,
Men hon visste icke hvad som välde.
Någonting der sade det var morgon,
Men det var så obestämdt och töcknigt,
Var en imma kanske ifrån hjertat,
Som visst började att värmas redan,
Fast dess vår dock ännu ej var kommen.
Dessa töcken sväfvade som drömmar,
Lätta väsen utan tydlig skepnad,
Genom aningens och längtans rymder,
Som när morgondimman höjs ur jorden.
Blyg hon frågar då sitt hjerta sakta:
"Hur för systrar alla lyftes slöjan
Af de drömlikt underfulla tankar?"
Hjertat vardt till sist med svaret färdigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
