Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
vänskap. Så kom der hungersnöd i landet. Gunnar hjelpte
många både med hö och mat, och alla, som kommo till honom,
fingo något, så att Gunnar till sist sjelf kom till att lida brist.
Då drog Gunnar till sin granne, Otkel, och bad att få köpa hö
och mat. "Båda delarna har jag, men intetdera vill jag sälja
dig". "Så gif mig dä, och se till, om jag en annan gång kan
löna dig!" sade Gunnar; men svaret blef åter nej.
Nu börjar man att förstå det äkta, fastän hårda och kalla
guldet i Bergtoras själ; ty då Njål sporde detta och sade: "Det
"var illa gjordt, att neka Gunnar en handel. Andra hafva
in-"tet godt att vänta, då sådana män icke få något", då afbröt
honom Bergtora och sade: "Hvi står du här och talar så mycket
"om detta? Det vore långt bättre, om du gåfve honom mat
"och hö, dä det icke tryter dig derpå". Detta gjorde också
Njal, och med den helsningen, att Gunnar aldrig skulle vända
sig till någon annan än honom, om det blefve brist i hans hus.
Men nu jaga dämouerna hvarandra i Hallgerds själ. Hon
tyckes hafva mistat all besinning, till och med sin stolthet. Då
Bergtoras välgerning hade bundit hennes händer; men all mat
tog slut under Gunnars frånvaro på tinget, så ger hon sig
slutligen till att stjäla, hellre än att låta Bergtora veta huru det
stod till. Hon stal, också för att hämnas, en natt förräderna
i den förutnämnde Otkels visthus och lade sedan mordbrand i
huset. Med en slughet, mot hvilken alla de fintligaste knep, af
hvilka vår tids polis är mäktig, sjunka till ett intet,
öfverlista-des hon dock slutligen och öfverbevisades att hafva stulit. Vi
veta, att intet föraktades så djupt i norden som en stöld. "Det
"är vikingased", säger ett gammalt ord, "att skaffa sig gods
"med rån och plundring, men det är tjufvars skick att dölja
"det bakefter". Nu hade Hallgerd stulit. Då, men också först
då, glömde Gunnar den storartade besinning, som så adlat hvarje
hans steg förut. Han slår Hallgerd ett slag i ansigtet.
Det är oss icke möjligt att längre följa händelserna steg
för steg. Vi måste öfverspringa en tiderymd af flere år. I de
beständiga rättstvisterna, som söndersleto Island under
brytningen mellan hedendomen och kristendomen, hade Gunnar
slutligen blifvit dömd till landsflykt. Han var redo och på väg
ner till stranden. Han ser sig då om och ser det gamla
hemmet. Då stannade han sin häst och sade: "Fager är dalen, så
"fager, att han aldrig synts mig lika skön. Gula äro
åkerfälten, gräsmattan nyss afmejad. Jag vill rida hem och icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
