Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
torde vara förbisedd, vare sig af falsk blygsamhet eller bristande
eftertanke, den nämligen: "att, af allt hvad föräldrar kunna
"gifva sina barn, är deras sällskap, ifall de äro goda män och
"qvinnor, det allra bästa och tryggaste; ty Gud ämnade aldrig
"att barnen skulle undvara dem."
Huru ofta, ja allt för ofta, hör inan icke det talet att
gossarne måste ut, ju förr desto hellre, ut i skolan, bort från
hemmet, ut i verlden. Man hör detta så ofta upprepas att inan
skulle frestas tro att, med afseende på gossarne, just häruti
låge uppfostrans gyllene regel; att allt vore väl bestäldt, blott
man kastade ansvaret för barnen från hemmet på skolan; att
intet ställe i verlden vore farligare för dem, än just hemmet;
liksom ock att detta intet hade att lära dem.
Denna åsigt härrör väl ofta just derutaf, att äfven
välmenande och samvetsgranna föräldrar hafva så många göromål,
som nödvändigt måste gå förut innan barnens tid kommer. Ja, man
nödgas fråga sig om, i de flesta hem, barnens tid verkligen
finnes till, och om det icke är med den, likasom äfven med
Guds tid, att den icke ingår i den dagliga lefnadsordningen,
såsom en förut bestämd och noga kringgärdad tid, utan den
tages om och när det tinnes några stunder till öfverlopps.
Tidens riktning är utåtsträfvande, man vill gerna vara
nyttig i större kretsar, inan ålägger sig mycket för hemmet
fremmande, utan att besinna huru krafterna förskingras och
huru oförenligt allt detta ibland kan vara med den vard och
den tillsyn man i närmaste hand är skyldig sina barn. 1
främsta rummet gäller detta naturligtvis modern. Fadrens kall
tvingar honom oftast bort från hemmet, men desto mer måste
modern söka ersätta hvad barnet derigenom förlorar och, ehuru
påkostande det än må kännas att afstå från nyttig
verksamhet utom hus, från deltagande i välgörenhetsföretag, som fordra
mycken tidsuppoffring, att försaka glädjen af att i ostörd ro
umgås med sina vänner, att kanske egna något mindre tid åt
de husliga bestyren, så måste dock denna uppoffring hembäras
hemmets dyrbaraste skatter: barnen.
Mången moder, som med berömlig sjelfförsakelse ammat
upp barnen vid eget bröst, som med största flit sörjer för
barnens fysiska välbefinnande och som ömt värdar dem under
sjukdom, skulle blifva mycket förvånad om man sade henne, att
hon dock försummade det allra nödvändigaste, det nemligen att,
om jag så må säga, anima upp deras själar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
