Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
på jorden, något ställe, sora är riktigt tryggt och passande för
honom, utom sängen. Medan han sofver, har hans själ ro; vi
veta då hvar han är och hvad han tager sig till, och sömnen är
»den behagliga tiden»; men så uppvaknar han, strålande och tidig,
och börjar tuta, dunka, hamra, sjunga, lägga sig i allting,
framställa frågor, med ett ord, vända upp och ned på den husliga
friden tretton timmar af de tjugofyra. Alla önska vi veta hvad
vi skola taga oss till med vår Charlie — hvar och en är
alldeles viss på att han icke kan stanna der han är. Kokerskan
kan icke hafva honom i köket, der han förhärjar allting i
skafferiet, för att få mjöl till klister för sina drakar, och smälter bly i
den nyförtenta kastrullen. Går han i vedboden, är man säker
om att han drager ned vedtrafven öfver sitt hufvud. Om han
skickas upp på vinden, så tror du dig hafva löst problemet för
ett ögonblick, tills du upptäcker hvilket ändlöst verksamhetsfält,
som du dermed öppnat ibland packlårar, koffertar, påsar, träkärl
och bortkastadt skräp, som der finnes samladt. Gamla bref,
tidningar, kistor af olikartadt innehåll, allt genomletas, och sjelfva
kaos, med den gamla nattens herravälde, har åter inträdt.) Han
ser oändliga möjligheter uti allt och håller ständigt på att hamra
på något, knacka sönder något, såga eller hyfia på något, eller
också släpar han askar och kaggar i alla riktningar för att
uppföra städer eller anlägga jernvägsbanor till dess hufvudena börja
att värka på alla husets innevånare, ända ned i bottenvåningen,
och snart komma alla öfverens derom, att pä vinden får Charlie
alls icke hållas.
Nu sänder du Charlie till skolan och dermed tror du dig
lyckligen ha blifvit honom qvitt för några timmar åtminstone.
Men han hemkommer bullersammare och mera bråkig än någonsin,
sedan han af ett dussin andra Charlies inhemtat alla de
särskilda upptåg, som hvars och ens öfverströmmande
lefnads-ysterhet kunnat uttänka. Han kan dansa liksom Jim Smith,
han har lärt sig att smacka med läpparna som Joe Brown; Will
Briggs har invigt honom i konsten att jama som en katt, och
han beträder huströskeln med ett nytt härskri, som han lärt af
Tom Evans. Han känner sig blifva stor och hurtig; han har lärt
sig, att han är en pojke, han har ett allmänt intryck af att han
håller på att blifva utomordentligt stark och kunnig, och han
föraktar mer än någonsin kammarlifvets skrankor. Med ett ord,
han är mer än tillförene till hinders för stilla och beskedligt folk,
som önska att få vara i fred. Visserligen är det sannt, att om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
