Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
stält; då skulle du vilja gifva en verld för att besitta nyckeln
till hans hjerta, för att ega makt att styra och leda honom efter
din önskan. Men om du förlorar denna nyckel nu, då han är ett
barn, skall du en dag förgäfves under tårar använda den största
omsorg att leta efter den; du skall icke linna honom. Gamla
husmödrars ordspråk, att man aldrig under dagens lopp hittar reda
på den timme, som man tappat bort om morgonen, har här sin
fulla tillämpning.
En omständighet bör du gifva akt på med afseende på Charlie,
den nemligen att, bråkig och bullersam som ban är, och huru
besvärliga ban än finner kammar- och salongslifvets vanor och
skick, så är han dock städse en liten sällskaplig varelse och
önskar att vara der, hvarest familjens öfriga medlemmar vistas.
Ett rum, aldrig så väl afpassadt till lekram, har för honom intet
behag under de timmar, då familjen är samlad. Han hör rösterna
från sällskapsrummet och hans lekrum synes honom kallt och
ödsligt, oin det än är aldrig så varmt och ljust; ty det är
menskligt ljus och värme, som ban åtrår; han längtar att få
nedtaga sina små tillhörigheter och leka bredvid dig; han fikar efter
att få höra på samtalet, som han dock så ofullkomligt uppfattar;
och han lofvar alltjemt att icke begå ett enda af alla de femtio
otillbörliga tilltag, till hvilka han så lätt gör sig skyldig i
sällskapsrummet, om han blott får stanna der.
Denna instinkt hos den lille är naturens röst, Guds
fingervisning. O! huru mången moder, som försummat att gifva akt
derpå, emedan det var besvärligt att hafva påhäng af barnet, har
icke, då hennes son blef en man, längtat att kunna hålla honom
vid sin sida; men han ville icke dröja der! Utstängd som en
liten vilde, ständigt påmind derom att han är bråkig, att ban är
oskicklig och besvärlig, ja ett riktigt huskors, har gossen till
slut funnit sitt eget sällskap på gatan, på vägar och stigar, der ban
ströfvar omkring intill den dagen kommer, då föräldrarna börja
behöfva sin son, systrarna sin bror, och de häpna då öfver den
uppsyn, han hemför, när han kommer, nedsölad och oren från det
sällskap, hvartill de sjelfva dömt honom. Våren öfvertygade
derom, mödrar och iildre syskon, att är det för besvärligt, att hafva
Charlie i edert sällskap, så gifves det nog ställen, just enkom för
honom, värmda och upplysta af ingen vänlig eld, hvarest ban, som
»finner någon oråd är för lättjans hand att göras skall taga vara på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
