Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
Kamp.
I detta stycke påträffas verkligen ett "Enten — Eller", — om
man så vill, enligt rec., "det gamla", ty dissonansen torde redan
framträdt i "Der böljor mötas" och i en sång otu sången "Får jag
sjunga." Det är dock här ett starkare grepp i strängarna, än i den
senare och slutackordet är ett annat, men också det en dissonans.
Äfven ett musikstycke kan ju, utan att konstens lagar öfverträdas,
någon gång sluta med en oupplöst dissonans? Derest i eu menniskas
allra innersta råder eu strid och i hennes bildning ingår ett element
af sönderslitenhet, hvad är naturligare än att det träder i dagen
inom lyriken! Disharmonien måste dock inom poesien hafva sin
ådagalagda eller underförstådda orsak i eu sundt uppfattad erfarenhet.
Och det är ju möjligt, att en smärtsam brytning — låt vara en
öfvergående — kan inträffa i en menniskas lif, helst en qvinnas,
hvars finkänsligare natur häraf lättare träffas —, hvarvid sådana
makter som kärleken och dikten, ehuru ingalunda i sjelfva verket
fiendtliga, komma att "stå som ett oförsonligt "Enten — Eller"
gent emot hvarandra i hennes verld." Här är icke stället att
närmare utveckla detta ämne. Antydas kan dock, att grunden till
ifrågavarande disharmoni torde i de två senaste af de omnämnde
styckena klart vara angifven i eu hjertats innersta dolda, aggande
känsla, — i deras karakter af sjelfförebråelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
