Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
ega i rikedom, makt och folkfördomar. Men man får ook lära
känna kraften hos de makter, som söka bekämpa henne. Hur
skarpt denna opinionsvind blåser, kan bland annat synas i visea
tyska granskares klander af Freytags arbete såsom alltför
partiskt for aristokratien, då deremot en sansad läsare måste
beundra författarens opartiskhet; skall någon lutning på rättvisans
vågbalans kunna upptäckas, så torde den snarare befinnas vara
till medelklassens förmån än till adelns.
Då man besinnar den stora spridningen af kommunistiska
och socialistiska idéer inom den egentliga arbetare-befolkningen
i Tyskland, samt alla de mer eller mindre utförbara planer till
förbättrande af de arbetande klassernas ställning, som bringats
å bana både bland arbetsgifvare och arbetstagare, så inser man
lätt att, äfven i detta fall, ett nära samband finnes mellan
allmänhetens önskningar och sträfvanden och romanförfattarnes
skildringar, och att dessa just behandla en bland samhällets
lifsfrågor. De kunna anses som språkrör för den berättigade
känsla af egen vigt, rätt och värde, som jäser och sjuder i
grundlagren af det moderna samhället, och som, blandad med
sprängsatserna af njutningslystnad och afund, hotar att med
vulkanisk kraft kullstörta det bestående. Man inser lätt, att
inom ett samhälle, der adelsinstitutionen ännu tyckes utöfva ett
så inskränkande och tyngande välde som i Tyskland, utan att
mildras genom det välgörande och värdiga sätt, hvarpå den
handhafves t. ex. i England, skola idéerna om jemnlikhet och
arbetsskyldighet stegra beundran för nyttigt arbete till ett slags
dyrkan, på samma gång som oviljan mot samhällets drönare,
klädda i den rike mannens purpur och hvilande vid hans kräsliga
bord, stegras till hat och förakt. Det är eget att iakttaga,
hur denna känsla i Spielhagens roman öfverflyttas från
bördsaristokratien, hvars makt förklaras bruten, på
penninge-aristo-kratien, hvilken der förnämligast anklagas för sjelfvisk njutning
af ärfda eller tillkämpade förmåner. Adeln, säger författaren,
voro de forna herrarna af släggan, som utan misskund hamrade
på folket — det arma städet; — men nu är deras välde slut,
och släggan lyftes med samma hänsynslöshet af
penningemannens hårda hand.
Hos ingen bland de öfrige författarne är yrkandet på ett
allas arbete för alla så klart uttaladt som hos Spielhagen, och
en skickligare sakförare kan svårligen finnas för denna idé, som,
sedd från den fria moraliska och religiösa ståndpunkten är så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
