Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
dessa skola känna en med förakt blandad ovilja för denna natur
utan sans och styrsel, en känsla mycket liknande den unge
doktorns. Man gripes af ovilja mot en person, som blott regeras
af ögonblickets intryck, som ena gången ser saken på ett sätt,
andra gången på ett motsatt, och båda gångerna handlar i
enlighet med dessa motsatta intryck och således i öppen strid mot
sig sjelf; som ena gången handlar sublimt, andra gången gement,
tredje gången dårhusmessigt och fjerde gången ej handlar alls,
utan oaktadt alla sina stora egenskaper drifver bort sin tid på
gatan och klubben. En dylik personlighet, ehuru sann, ehuru
mästerligt tecknad, ehuru en varning för vår tid, är dock
knappast ett för konsten passande ämne; och vi tro ej, att det
lyckats författaren att genom denna skildring häfda känslans
rätt gent emot förnuftet, allra minst i vårt rationalistiska
tidehvarf. Kanske är också Arthurs bild ett bevis derpå, att
författaren ej sjelf kommit "ins Reine" med sin åsigt om det
normala förhållandet mellan känsla och förnuft, och, att han, retad
af rationalismens ensidighet, slagit öfver till en motsatt
ytterlighet och vill förfäkta ett känslans herravälde, som strider mot
sunda psykologiska begrepp.
Ett annat drag af Grimms oväld är hans teckning af ultra
demokraten, den tyske doktorn, som reser till Amerika för att
der finna den fullständiga frihetens ideal, men som redan under
ångbåtsfärden dit finner sina luftslott ramla, vid en
framställning öfver amerikanska förhållanden, som meddelas honom af
en ung, driftig amerikanare. Det på en gång opraktiska,
dåraktiga och brottsliga i den tyska demagogens samhällslära
framhålles klart.
Vi ha här ofvan sökt visa, hur författaren ger upptuktelser
åt ensidigheterna och de moraliska lytena hos olika
personligheter och riktningar. Han liknar i detta fall den engelske
författaren Kingsley, som enligt sin öppet uttalade afsigt, dels i
Hypatia dels i företalet till Yeast, tecknar forntid och nutid så,
att läsaren måste fasta uppmärksamheten på de lyten och
misstag, som vidlåda hans tid och söka inom sin krets förebygga
desamma. Grimm uttalar aldrig denna afsigt, men man kan
läsa den mellan raderna i hans bok. Likasom Kingsley
förtröstar han oaflåtligt på det godas slutliga seger, ehuru han
icke framställer någon egentlig förnyelseplan, utan håller sig
blott till den negativa sidan af saken, framläggande sjukdomens
diagnos utan att föreskrifva läkemedlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
