Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
qvämlighet de små tillgångarne medgåfvo, sväljde tårarna sä snart
hon var i sjukrummet och sökte gissa till den gamlas minsta
önskningar, bland hvilka, förunderligt nog, var äfven den, att hafva
städadt och friskt i rummet. Mycken tröst hade Susanna äfven
af den unga fröken, som ofta kom och gjorde det bästa hon kunde
göra, nemligen gråta med Susanna, som visst ej ännu öfvergifvit
sin gamla benägenhet till tårar.
Hvad Maja-Lisa angick, så var hon till en början temligen
bra, men blef sedan trög och ovillig, derpå styfsint och stursk
och förklarade slutligen med bestämdhet, att hon ärnade sig hem
till mor igen. Susanua tänkte nog, att sådant ej skulle lända till
sakernas bästa, men för egen del tyckte hon det vara bäst om
den ansvarsfulla omsorgen togs ifrån henne, och hon lade sig
således icke emot flickans vilja, utan sade tvertom en skymning,
dà hon kände sig mer än vanligt trött och uppgifven:
"Ja, gå du, stackars barn! Helsa far att jag hade tänkt
att försöka om mina krafter räckt till... men det göra de visst
icke. Jag förstår mig icke på barn, jag; din mor har vana på
flera. Helsa far så godt, Maja-Lisa, och gå nu, innan det blir
för sent."
Men Maja-Lisa gick icke.
"Nå, så gå nu, så att du slipper bli mörkrädd öfver
skogen", sade Susanna efter en stund, och gick med detsamma sjelf
in till modren.
Då Susanna kom ut i köket igen, icke utan en viss oro öfver
att hafva kanske för tidigt öfvergifvit den stackars Maja-Lisa,
fick hon med förvåning se denna sitta nedkrupen vid fållbänken.
Der satt hon och teg och torkade sig med de sträfva hårpiskorna
i de förgråtna ögonen.
"Hvad menar du, barn — tänker du inte gå nu?" frågade
Susanna ännu en gång.
Men nu kom sanningen fram. Maja-Lisa ville alldeles icke
gå; hon hade blott i en känsla af ungdomligt öfverdåd
framkastat denna hotelse. Modren slog henne alla dagar — här hörde
hon aldrig ett ondt ord; hemma åt hon vattvälling om morgonen
och (vattvälling om middagen och likaledes om qvällen — här fick
hon en kopp kaffe med eu egen enskild sockerbit, som ingen
skulle dela, till morgon, mjölk- eller gryn-välling till middag och
rägmjölsgröt med sötmjölk till qvällen. Sjelfva Maja-Lisas
styf-sinthet hade aldrig ett ögonblick i sjelfva verket kunnat emotstå
ett sådant inflytande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
