Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
bort förenade till blånande höjder. Landskapet får härigenom
en större karakter, men utgör dock blott förgården till det rätta
Wermland — Geijers och Tegnérs hembygd, som jag alltsedan
barndomen längtat att få se. Denna längtan, hittills alltid
fåfäng, uppfylldes ej heller nu. Vår resplan, omfattande på
en gång ett vänbesök och ett slags vallfart, förde oss
nämligen ej längre än till en i närheten af Kristinehamn
belägen egendom, hvilken — om också ej vagga för skaldens
drömmar och häfdatecknarens syner, dock såsom hemvist för en
handlingens man, af äkta svenskt gry, om hvilken Tegnér säger
att »det är egentligen honom vi hafva att tacka för att vi ännu
äro svenskar» — väl kunde förtjena att blifva en vallfartsort
för fosterlandsvännen. Det var Gustafsvik, Excellensen Georg
Adlersparres hem, numera tillhörigt hans yngste son, som
utgjorde målet för vår färd.
Vägen från Kristinehamn till Gustafsvik kröker kring en
smal vik af Wenern, öfverspringer på en vacker bro jernvägen,
och leder derifrån in i en naturlig allé af hög björkskog, bakom
hvilken vi sågo den dunkla barrskogen framskymta såsom eu
djup tanke under ett luftigt, vårgladt skämt. Slutligen kommer
man mellan ett par små oansenliga flygelbyggnader öfver en
sten-lagd gård fram till manbyggnaden — ett stort gult trähus med
små utsprång, som bilda ett slags öppen borggård, hvars
inbjudande grupper af stolar och bord antyda detta samlif i det
fria, som är så oskiljaktigt från det svenska herrgårdslifvet.
Här mötte oss nu det vänliga värdfolket — också en| äkta
svensk sed — uttryck af inneboende gästvänlighet. Att denna
älskvärda egenskap finnes på Gustafsvik i rikaste mått, derom
vittna sjelfva de döda tingen. Det stora huset tyckes sträcka
sin famn mot den kommande och den dubbla trappan i förstugan
utbreda sina armar för att emottaga honom, på samma gång den
öppna dörren i fonden bjuder blicken att hvila bland den fina,
solbelysta grönskan i ett växthus. Från den öfre förstugan,
anordnad till sommarrum, med glasdörrar utåt en altan, ofta kantad
med en hel rad af kuttrande dufvor, fördes vi in uti vårt rum,
stort och präktigt med utsigt åt trädgård och sjö.
En soffa vinkade mig oemotståndligt, och hvilande mina
reströtta lemmar låg jag och lyssnade till den lilla
-»trädgårds-sångaren» utanför fönstren medan jag lät blicken långsamt glida
från det ena till det andra af de talrika familjeporträtten på
den motsatta väggen. I flera igenkände jag målarinnan Sophie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
