Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
sjelfva Davids stora tafla är ej lik. Han var den dagen jag blef
presenterad vid ganska godt humör, ganska nyt och vänlig. —
Låga förtalare, som uppsökt allt för att minska hjeltens ojemförliga
storhet, ha ofta utspridt att han vore af ett så tvärt och trögt
sinnelag att man aldrig sedt honom nyt; — det är högst orätt
berättadt; — jag har ofta sett honom glad och äfven hört honom
skratta. I förra veckan blef jag presenterad för general Berthier,
samt har sedan varit hos honom på en stor bal och assemblée,
hvarest var nästan allt märkvärdigt folk, som fanns i Paris.
Han sjelf är en liten karl som ser ut att vara emot 40 år, med
opudradt hår och ganska svartmuskig; när jag blef presenterad
sade han väl några ord men sedan intet; och jag vill visst intet
begära att en så stor man skulle hafva brydt sig om en så liten
varelse som jag. Hos honom voro general Mac Donald,
Mar-mont, Andrassy, Junot, commendanten i Paris; andra konsuln
Cainbaceres, prinsen af Oranien; gref Scheimmelphenninck samt
de flesta andra utländska ministrar; för detta krigsministern
Narbonne; flera märkvärdiga lärda. Fru Stael var der, också unga
Beauharnais. General Jauberts enka, som var nyss gift när hennes
man blef skjuten, är ibland de intressantaste qvinfolk jag sedt i
Paris, — — om det intet lät underligt skulle jag påstå att jag
gör mer än mången vid mina år skulle göra i Paris — och
framför allt mer än hvad de som kännt mig i Sverige kunna förmoda;
men jag tvingar mig sjelf att ej låta ett tillfälle gå förbi som
aldrig i verlden kan återkomma.
Sedan Bonaparte gifvit sitt land åter det enda som kan göra
ett land lyckligt nemligen religion ha ännu flere blifvit honom af
hjertat tillgifne och jag hoppas att franska nation måtte snart
hysa ganska få som misskänna denna stora mans värde. Ett
enda skrik hördes altjemt från Hotel och till kyrkan och på
samma sätt hem igen då han for till Te Deum.
N:o 2.
Från A. Pontoppidan; utan dato, men synburligen skrifvet vid
samma tid som det föregående.
Min sinucke Here.
Jeg börjar med att bedja om tillgift för alla de fel som
fva uti mitt bref, ty det är så längesedan jeg skrifde svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
