Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
niamde ministrar blefvo vid en cour i våras tillsagda att
Bounaparte skulle ej vara emot, om de uppvagtade hans famille, hvilket
genast verkställdes till och med hos Fändrik Hieronymus eller
Bounapartes yngste Bror, Jemine, en 17 års pojke, som är uti
marinen. A propos af Hof —• på den stora grillen till Thuillerierne
voro förr frihetsmössor, nu ha Bronstuppar blifvit ditsatta i stället.
Man glömde ej att par Calembour siiga: il faut bien des corjs
dans une basse cour.
Proposition om Consulatet pä lifstid var förutsedd men
väntades ej så snart — den gjordes också verkligen i en tid då
mycket missnöje hördes öfver brödets dyrhet, som aldrig i verlden
varit så dyrt till och med under Revolution. Det fria franska
folkets nya iuvention att votera, gör att detta för dess
souve-rainetet så nyttiga project aldrig kan misslyckas. Herrar citoyens
ha rättighet att (på listor som derför i alla Prefecturer under en
viss tid äro framlagda) skrifva sina namn, och derbredvid teckna
ett fritt nej eller ja efter sin öfvertygelse. — Man tyckes märka,
att aldrig någonting verkat sä mycken enighet i tänkesätten, som
denna lyckliga uppfinning. I Tribunatet var ej mer än den enda
Carnot emot propositionen, han sade sig alltför väl veta, att han
med detsamma undertecknade sin Deportation. Man svarade att
i det fallet var det ej den första han undertecknat. — Ungefär
samma dagar voteringarne börjades, kom der ut ett märkvärdigt
papper kalladt Mon opinion sur la réconipense due à Bounaparte.
Auctorn uttrycker lifligt huru ban finner att Consulatet på lifstid
är en belöning aldeles intet svarande emot de tjenster man har
att tacka Bounaparte för; han påminner sedan Gallerna huru nu
då deras gränsor äro vida större än de voro i deras förfäders tid,
de aldrig kunna anförtro Regeringen i bättre bänder än åt den
Titus, som nu styrer dem; samt förklarar slutligen sin önskan
att Franska Folket förklarar Bounaparte Enipereur des Gaules
med arfsrätt i sin familj. Detta Documentet blef förbjudet att
säljas och det sades att Policen confiscerat exemplarer, men
Bokhandlarne, som i början sålt den för en sous, sålde det sedan
5 sous och afsättningen föröktes som priset. Författaren blef gripen,
men man hoppades, att lians lif ej står i fara. Att intet hela
Mation är af Hr Aynals tanka torde följande lilla vers bevisa:
Peuple Avili, peuple sans force,
Cesse de vanter tes succés!
Qui peut ramper aux pieds d’un Corse
Est indigne detre Fransais,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
