Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
29. Dödsdagen.
Fritt efter frauskan.
Du kommer åter, dag bland sorgedagar,
Du som min fader slet ifrån mitt bröst.
Hans minne tiden aldrig dock försvagar,
Hur än jag fröjdas och hur än jag klagar,
Det skall mig följa in i lifvets höst.
Uti den kalk, som lifvets smärta gömmer,
Föll ock den tåreflod, som då jag göt;
I skuggan der, den ligger äu och drömmer,
Lik daggen, när sin perleskur hon tömmer
I liljans djupa, underbara sköt’.
Men fastän dimmor ofta blicken hölja
Jag tvingar snyftningen att ohörd dö;
Ty jag är stolt, jag kan min smärta dölja,
Och tårarna, som ville kinden skölja,
Jag samlar i en hemlig spegelsjö.
Lik barnet, som sig djupt mot vågen sänker
Med pannan tankfullt lutad i sin hand,
Jag sitter stilla sen’ och drömmer, tänker,
Dä detta innerhaf min själ bestäuker
Och speglar bilder af från himmelsk strand.
Ett djup vi alla så inom oss bära,
Omätligt, bottenlöst, som gräns ej har,
Hvars källsprång vi med våra tårar nära,
Och i hvars bittert ljufva dop vi skära
Hvar tanke, tills hon renad blir och klar.
Lik aftonstjernan då hon vågen fårar
Med silfverstrimmor, tyst och allvarsam,
Så upp ur detta haf af heta tårar
De blida vålnader från flydda vårar
Ses åter för mitt öga skymta fram.
Der skådar jag i dag i färger hjerta
Den käre gamle. Se hur trött han går!
Han ler — han trycker mig intill sitt hjerta —
Så mild, så öm som förr, i fröjd och smärta,
Med pannan krönt af silfverhvita hår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
