Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
område, låg henne dock religionens praktiska arbetsfält ännu
när-in are. Här vore derföre en rikedom af personligheter att skildra, om
man blott kände dem alla. Af de få, hvilkas namn gått till
efterverlden nämna vi här Anna Soinhufvud (f. 1570 d. 1609, g. m.
Ter-serus) såsom den mest typiska, äfven derför att hennes
kärleksverk omfattade ej blott närmaste, egna underlydande, utan hela
socknar, ja ett helt landskap, att döma af hennes hedrande
tillnamn, "Stornior i Dalom’. Såsom vanligt fåordig i skildringen af
personligheter, gifver oss historieskrifvaren om Anna Svinhufvud
ej mer än tvänne upplysningar: för det första att hon, enligt
en samtidas uttryck, var "from och gudelig, för andra dägelig,
mild och i sång ljuflig;" för det andra, att dä en resande mött
en hop gråtande dalfolk och efterfrågat orsaken till deras
bedröfvelse, han fått till svar: "skulle vi ej gråta nu då stora rnor i
dalom är död’" Dess uppgifter äro dock tillräckliga för att gifva
oss bilden af en på en gång god och stark qvinna, med ett
moderssinne allt för stort och mäktigt att låta sig bindas endast
inom hemmets trånga gränser. Icke sprängande men vidgande
sin första närmaste uppgift, intog hon derför i sin famn och
slöt till sitt varma modershjerta allt flera och flera, tills hon
slutligen blef den "stora modern" för hundradetals barn —
allt detta utan att åsidosätta troheten i det lilla, utan att
förlora en gnista af denna väsendets "däglighet och mildhet",
som tillhör den äkta qvinnan, utan att för det allmännyttiga
eller Gudi behagliga förgäta "det ljufliga", som ger behag åt
hvardagslifvet och lockar oss till det goda genom det sköna.
En dylik niodersverksanihet i stort, måhända fastare
organiserad, men också hufvudsakligen inskränkt till egna
underlydande, återfinna vi äfven hos Margareta Ascheberg (f. 1671
d. 1753, g. m. Barnekow). Denna storsinnade och rikt utrustade
qvinna syntes dock ämnad för ett ännu större arbetsfält — det
medborgerliga. Som bekant fullgjorde hon såsom ung enka, i
trots af bekymmersamma ekonomiska förhållanden, mannens
förbindelse att åt Karl XII uppsätta ett helt regemente, aflemnade
det sjelf vid mönsterbordet, utnämnde dess officerare och erhöll
till och med rättighet att framgent afgifva till konungen förslag
till befordringar ra. m. Men icke nog härmed! Ännu på sena
ålderdomen finna vi henne deltaga i den skånska adelns politiska
öfverläggningar, samt underteckna, ensam qvinna bland alla de
manliga deltagarne, ett förslag att upphäfva sjelfskrifveuheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
