Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
Jag, som en annan, nå’ngång led.
ty smärta ingen undangär.
Oin ögat eller hjertat sved,
hvad mer! — Jag torkade min tår,
såg glad ut och mitt sår förband
allt med min mammas förklädsband.
Med öppen vind — hej hvad det går! —
jag i ett nötskal ut mig gaf
bland Dårsjöns blindskär. På ett hår
så skal som kärna gått i qväf.
Jag räddades och drogs i land
helt visst af mammas förklädsband.
Ifall på aldraminsta sätt
jag andra någon glädje gjort,
om jag skiljt orätt ifrån rätt
och stundom handlat som jag bort
(det händt väl också mig ibland)
du ledt mig, mammas förklädsband.
Och går jag fram med lustigt mod
min väg och icke spöken räds,
men finner verlden vara god
och fägnar mig deråt och gläds —
förtjensten är ej min ett grand,
men din, min mammas förklädsband.
Jag fruktar att det gått mig slätt
om i min hågkomst icke lekt
din lilla, vänliga rosett;
om du mitt öga icke smekt
alltjemt, du klara, ljusa rand!
min mammas hvita förklädsband.
Jag fäst dig, möderneklenod,
som hederstecken pä mitt bröst.
Du hjelper mig att vara god,
du manar med min mammas röst;
och ingen kung i något land
kan ge ett präktigare band.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
