Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
anstalter af alla slag, arbeta för freden lika troget och nitiskt
som de hittills arbetat för kriget.
"Der schönsten Frauen Orden", af Louise Büchner, är en
uppsats i samma ädla syfte men med ett annat uppslag.
Författarinnan börjar med att framhålla ordensväsendet, och dess
betydelse, särskildt jernkorsets orden, stiftad i Tyskland under
en tid af tryckande nöd, "då guld och silfver voro sällsynta i
det utplundrade fäderneslandet och då jernet allena kunde rädda
det från fremlingsokets skam". Vidare omnämnes huru i bredd
med jernkorset äfven "Louisen-korset" stiftades till ett äretecken
för qvinnor, hvilka bidragit att mildra krigets fasor. Äfven nu har
hos folkets ledare uppstått en önskan att på likartadt sätt utmärka
de qvinnor, hvilka ofta i hemlandet kämpat lika storartade strider
mot nöden och eländet som männen mot fienden på valplatsen.
Häremot invänder Louise Büchuer, som sjelf har räknat sig bland
de kampandes antal, att med afseende på qvinnan "ein ander
Hoffen und ein ander Fiihlen in die Welt gekommen". Qvinnans
ställning och betydelse är nu en hel annan än förr. Äfven den
fördomsfullaste man måste erkänna att nutidens qvinnor icke svikit
då stunden var inne, utan att de i känsla, tanke och handling
visat sig vara förhållandena fullt vuxna. Att deras
verksamhet belönas äfven med ett yttre tecken, eller en orden sådau
som den kejsaren lärer hafva för afsigt att stifta, finner hon
ganska naturligt. Dock måste detta erkännande af verksamheten
på fridsskådeplatsen, denna likställighet mellan de båda könen,
denna jemvigt mellan de stridande och tröstande elementen,
innebära något mer än ett blott öfvergående moment. Eller skall den
tyska qvinnan efter ett nära årslångt arbete, hvilket inom
henne sjelf mången gång väckt till lif en hel verld af slumrande
krafter, skall hon smycka sitt bröst med en orden och
derefter lägga händerna i kors? Nej, svarar förfin. Väl
träder mangen tillbaka till sin naturliga verkningskrets inom
hemmet och familjen. De äro lyckliga; för dem behöfver ingen
talan föras. Men huru många stå ej qvar, plötsligt utarmade
likt tiggerskor! De hafva smakat ljufheten af att offra sig, att
ega ett mål, att vara behöfliga, ja oumbärliga; de hafva
erfarit hvad de förut kanske ej anat, att de äro något annat
än blotta nollor i det menskliga samhället. Huru många, säger
förfin, hafva vi ej redan hört sucka: hvad skola vi nu taga oss
till? Häri ser förf:n en vigtig lärdom såväl för qvinnan sjelf som
för samhällets ledare. "Hafva dessa ledare", säger hon, "genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
