Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
"A bas Yempereurl La déchéancel A la Lanterne les
Bonapartes!" Soldaterna slöto sig allt tätare, led intill led, och
syntes vSnta kommandoordet. "Vive la nation! à la mort les
Prussiens! Vive la France/" Jag så^i soldaterna tveka. "Vive
Vartnéc! Aux armes pour la patrie en dangerl Vive la héroique
ville de Strasbourg qui ineurt pour rester avec nous!" En
elektrisk stöt syntes flyga genom lederna; soldaterna sågo på
hvarandra och gjorde gevär för fot. Kyrassiererna på bron
stucko sina sablar i baljorna. Revolutionen hade segrat utan
ett enda slag. Ett oerhördt enstämmigt skri af: "Vive la
ré-publique, une, indivisible et fratemelle!" klöf luften, och med
hela styrkan och friheten af en öfversvämning, svallade
folklifvet ohejdadt framåt hvarthän det ville, till Corps Législatif,
till Tuilleriernn, till Hotel de Ville.
Hvad mig beträffar blef jag fångad, indragen likasom i en
hvirfvel och bortförd lik ett halmstrå, himlen vete hvart.
Arbetare och soldater marscherade arm i arm, som vänner och
bröder, sjungande framåt; unga flickor skrattade och skreko:
à bas Vernpire!", småpojkar hoppade hvisslande omkring.
Öfverallt der en skylt, utvisande någon kejserlig leverantör,
förekom, slets den ned under döfvande hurrarop; och
resvag-narna, som vi mötte, med fullpackade koffertar utvändigt och
skrämda ansigten af någon exminister eller senator inuti,
helsades med hånfulla "bon voyage.’" åtföljda af en och annan
sten till afsked. Di t var på det hela en munter mobb, men
icke desto mindre hade jag velat gifva mycket för att bli qvitt
dess sällskap, och jag höll just på att göra mitt sista försök
att komina undan uppåt en sidogata, då jag oförmodadt
befann mig midt emot kyrkan S:te Rosemonde.
Jag hade, som sagdt är, icke sett min vän Mr Tricoche
på fyra månader, men nu ville ödet att han stod på trappan
utanför kyrkporten, just då vi skulle förbi. Sedermera hörde
jag att han nyss läst messan och hållit sin predikan för tomma
bänkar; ty den länge befarade stormen var nu kommen, och
hade jagat de allra flesta af hans eleganta åhörare öfver
kanalen till London. Sjelf syntes han mig åldrad, bekymrad
och — hvad mera var — magrad! Dock höll han sig ännu
upprätt och stoltserade med Hederslegionens röda band på
knftanen. Mr le Curé Tricoche var en alltför känd
personlighet, för att mobben skulle kunnat gå honom förbi utan
alla fiendtliga demonstrationer. Hans första anblick väckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
