Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
förblifvit trogna och stannat att dela den förestående
pröfningen, och hvilka som hörde till dessa andra patrioter, som
velat ge allt i verlden för att få stanna, men olyckligtvis
blifvit af sina läkare ålagda att ögonblickligen begifva nig till
Brighton eller Nizza — då börja det hvilkas att Mr
Tri-coehe icke längre var densamma som förr; att hun icke mera
hväste då han gick; att hans hår grånat korteligen att folk
icke mera drogo på munnen åt honom, som i den gamla goda
tiden, då hans högröda anlete och vaggande gåug frestade
alla mötandes skrattmuskler.
Dock aktade man sig väl att på god tro antaga denna
plötsliga förvandling som verklig. Mr Tricoche var en rik
man. Hnn hade nu i flera år strukit i sin ficka hela
inkomsten af S:te Rosemonde, uppskattad till 100,000 francs
årligen; han hade två hästar på stall; hans kaltan var fodrad
med siden, och det var tydligt att han åt stek hvar dag.
Detta var nog för att göra honom misstänkt. Hvem vet om
ej hela hans nya uppträdande vore en blott jesuitisk fint,
ämnad att slå blà dunster i ögonen på den odelbara republiken!
Frågan blef uf intresse för alla, som icke lindé något bättre
att tänka på; medborgurne lade sina hufvuden ihop. Likt
en droppa olja på ett papper begynte den åsigten sprida sig,
att man borde ha ögonen på pastor Tricoche; slutligen en
afton gjordes presten i S:te Rosemonde, "ulfven i fårakläder".
"Loyolas tigerlike lärjunge", till föremål för en ordentlig
bannlysning i "Club Déinocratique et social des Fils de Brutus.’
Diskussionen i klubben leddes af medborgaren Christophe
Bilia, en stor man och eldig patriot, som satte takbjelkarne
i darrning så snart ban talade om tyranner. Ingen kände
något bestämdt om hans föregående bana. Somliga menade
sig hafva sett honom i exministrarnes förmak, tiggande om
kejserliga ynnestbevis. Men det var naturligtvis en lögn —
en nedrig skymf mot det suveräna folket — ett giftigt förtal,
som medborgaren Bilia slungade tillbaka med den yttersta
vämjelse. Det enda man med säkerhet visste, var att
medborgaren Bilia, då han d. 4:de September såg utnämningar och
hedersbevis utströs med fulla bänder, men sjelf förblef lott lös,
kom till det solklara resultatet, att det var någonting ruttet i
republiken. För att blotta ruttenheten lät ban derför utvälja
sig till chef för en bataljon af nationalgardet, hvilket gaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
