Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
ligt åtog sig att försvara den oskyldige. Följande morgon
fann jng också min öfverste med sina åttahundra bretignare
posterade i närheten af S:te Rosemonde.
Hiide det ej varit för denna hedersvakt, skulle jag haft
svårt att igenkänna Mr Haussmann.* snilleprof i denna med
jordsäckar kringbäddude byggnad, från hvars vanställda torn
den hvita flaggan med det röda körset svnjnde och på hvars
port stod inskriften: "S:te Rosemondes Ainbulance, 15(1
bäddar". Arinu större var skilnaden inomhus. I försfugan såirs
en skriftlig anmodan till besökande att gå varsamt och tnla
lågt; fattigbössan bar till inskrift; "au.v blessès", i st/lllet för
den vanliga: "aux pauvres". Dä nian trädde in genom de
inre dörrarna möttes man icke längre af en atmosfer af
musik, rökelse och sidenfras, utan af den vanliga sorgliga
sjukhus-synen af långa rader hvita bäddar, här upplysta af några genom
de halft bnrrikaderade fönstren inträngande dogstrålar, och
ett par på altaret ständigt brinnande vaxljus. Tvänne
sidokapell, som i fordna dngnr prunkat af ljus, blommor och
offer-gåfvor, voro nu förvandlade, det ena till apotek, (let andra till
förvaring af linne; och i stället för den giildbrodertide
"Schweizaren" och kyrkvärden med sin silfverstaf syntes nu tvänne
barmheitighetssystrar glida ljudlöst fram mellan bäddarne,
utdelande läkemedel och drycker, enligt anvisning uf en
gråhårig militärläkare. Krusifixet på altaret fulländade och
likasom helgade denna tafla af menskligt lidande.
Medborgaren Bilia hade således haft rätt hvad beträffar
kyrkans förvandling, och snart kunde jag äfven besanna hans
uppgifter om personalen. Mr Tricoche, la comtesse de Verveine
samt Mr Robacli, den unge mannen ined lorgnctten, voro de
enda som återstodo af hela församlingen, och hvad som
återstod af dem var blott skuggan af hvad de varit. Eller hvad
kunde väl grefvinnan de Vervène, sådan jag mindes henne
sedan förliden vinter, den unga, högborna, älskvärda och
kurtiserade rnillionärenkan — eftersökt och tillbedd af alla
såsom en af pariserverldens tongifvande drottningar — hvad
kunde hon väl ha gemensamt med denna bleka, djupügda
barmhertighetssyster, som satt der tåligt lagande hålet efter
en kula på en blus, tillhörande en sårad soldat?
Och den unge Robach, hvad hade kommit åt honom?
Sist hade jag sett honom vid Longchamp under
kapprännin-garne. Prunkande i hvit väst, halinfärgade handskar, en moss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
